Exakt hur morgondagens smarta lösningar för lönebildningen ser ut är ännu fördolt. Inga spelkort finns på bordet.

Men redan under hösten måste åtminstone embryot till ett nytt industriavtal skymta om industrin ska behålla ledarrollen. Samtidigt måste andra stridsfrågor hanteras, sannolikt i en förhandlingsomgång om ett pånyttfött huvudavtal. Att bara göra det ena, men inte det andra innebär ingen varaktig lösning.

Diskussioner om arbetsmarknaden och dess funktionssätt verkar vid en ytlig betraktelse främst handla om konflikträtten, lagen om anställningsskydd, ungdomsarbetslösheten, bemanningsföretag eller omfattningen och inriktningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder – och så vidare.

Men skenet bedrar. I grunden är det alltid kontrollen över kostnadsutvecklingen som är det avgörande i alla kraftmätningar på arbetsmarknaden.

Att las-strider, hårda motsättningar kring konflikträtten eller andra brännande frågor flammar upp ändrar ingenting. För arbetsgivarna, som ivrigast kräver förändringar av regelverken, är detta medel för att nå eller stärka just kostnadskontrollen.

Tidigast och tydligast har industrins arbetsgivare och fackföreningar stridit om priset på arbete. Kampen om kontrollen förs och har förts på otaliga plan och på många olika sätt. I begynnelsen använde arbetsgivarna plånboken för att ”köra sönder” en fattig och sårbar fackföreningsrörelse som stred för bättre villkor. Med skrala strejkkassor var facken ett lätt offer för arbetsgivarnas omfattande lockouter.

Utvecklingen har sedan dess gått över rikstäckande kollektivavtal och centrala löneförhandlingar på Saf-LO-nivå för att de senaste decennierna utvecklas till en lönekamp på branschplanet, om än med starka centralistiska inslag.

Därmed har arbetsfreden satts på spel. Riskerna för sammanstötningar är avsevärt mycket större vid otaliga överläggningar på en rad branschområden än vid centralt sammanhållna förhandlingar.

De senaste stabilisatorerna inom lönebildningen har varit statliga Medlingsinstitutet som bildades 2000 – och framför allt industriavtalet. Avtalet var en facklig innovation från andra hälften av 1990-talet. Fram till årets avtalsrörelse har det, om än omstritt, fungerat som ett drivankare inom lönebildningen. Tillsammans med Medlingsinstitutet har det varaktigt medverkat till en nedväxling av den nominella löneökningstakten till omvärldens nivå.

Men nu är avtalet uppsagt av Teknikarbetsgivarna och osäkerheten stor om vad som ska komma i stället. Hvad hvilja arbetsgifvarna? – är i dag därför en berättigad och adekvat frågeställning.

De har två alternativa vägar att slå in på:

1. Mer decentralisering och därmed starkare inslag av marknad i lönebildningen.

2. En bred förhandlad lösning – ett nytt huvudavtal – om hur lönebildningen ska ske över hela arbetsmarknaden.

Och snart 18 månader efter sammanbrottet i huvudavtalsförhandlingarna förefaller jordmånen vara god för nya kontakter mellan parterna. Den gångna avtalsrörelsen har illustrerat betydelsen av en annan tingens ordning än den nuvarande.

För branscher som är utsatta för internationell konkurrens, inte minst stora delar av svensk industri, är lönebildningen ett dubbelt problem. Det räcker därför inte med att bli överens inom den egna branschen om vilka löneökningar som är förenliga med bibehållen eller förbättrad konkurrenskraft och ökad reallön för de anställda.

Industrin strävar efter att kontrollera löneökningstakten i hela samhället. Allt för att inte hamna i egna svårigheter vid rekrytering av arbetskraft och samtidigt behålla konkurrenskraft och lönsamhet.

För att klara en sådan balansakt räcker det inte med att industrins parter sluter upp kring en egen modell för lönebildning. Fler branscher måste ansluta till idén om den internationellt konkurrensutsatta sektorns betydelse och särställning. Om inte blir fortsättningen orolig och osäker.

Att hoppas att 18 procent av arbetsmarknadens samtliga anställda (industrin) ska styra och ställa över de övriga 82 procenten är utsiktslöst. Ett alltför smalt samförstånd räcker därför inte. Det har industriavtalet visat.

En kommande avtalsrörelse utan ett drivankare, utan en norm för vem som avgör takten, framstår som allt annat än lockande för flertalet inblandade. Om strikt hemmadominerade branscher tar täten och beviljar sig själva en avsevärt snabbare löneutveckling än industrins anställda sprider sig oron snabbt.

Alla vet att det då inte dröjer förrän trycket på snabbare och högre löneökningar fortplantar sig till hela arbetsmarknaden, inklusive industrin. Och om alla jagar alla i ett lönerace är slutet givet: Företag slås ut i onödan och arbetslösheten växer.

Det är detta dilemma som inte minst Teknikarbetsgivarna försöker hitta lösningar på när de valt att säga upp industriavtalet. Deras missnöje med avtalet är uttalat, även om det så här i efterhand måste sägas ha tjänat dem väl under de 13 år det varit i kraft. Löneökningarna har varit återhållsamma och konkurrenskraften har inte urholkats.

Teknikarbetsgivarna ser sannolikt risker för ökad löneoro i takt med att kritiken växer och den egna rollen som norm ifrågasätts. Möjligheten att attrahera den bästa arbetskraften spolieras om andra branscher tar ledartröjan i lönekampen. Alternativt pressas det egna kostnadsläget upp till en nivå som innebär svårigheter i den internationella konkurrensen.

Och kostnadskontroll står alltid högst upp på arbetsgivarnas prioriteringslista. Det gäller också inför nya överläggningar om morgondagens lönebildning. Och det brådskar med att enas om en lösning.

Våren 2011 börjar tjänstemännen inom Unionen och Sveriges Ingenjörer inom industrin formulera sina avtalskrav för 2012 och framåt.

Foto: Jens Bäckström Grafik: LO-Tidningen

Källa: SCB. Alla SCB-siffror, utom den för ungdomarna, gäller befolkningen 16-64 år. SCB har anpassat 2006 års siffror till dagens mätmetod. Siffran om utanförskapet är regeringens. (Klicka på bilden för att se den i större format.)

Arbetslösheten ökar. Antalet långtidsarbetslösa ökar mest. De riskerar att bli permanent utslagna från arbetsmarknaden.

Utanförskapet växer. Riksdagens utredningstjänst har räknat fram högre siffror än regeringen. Båda redovisar ökningar.

Men jobben ökar. 77 000 fler var sysselsatta i juli 2010 än i juli 2006, enligt Statistiska centralbyrån (SCB).

De rödgröna talar gärna om arbetslöshet och utanförskap. Regeringen pratar helst om jobben. En halv miljon jobb försvann under 90-talskrisen – mot ”bara” 150 000 under finanskrisen. Det lär vi få höra några gånger till före valet.

Arbetslivsinstitutet lades ner 2007. Arbetsmiljöverkets budget skars ner med en tredjedel. Den 1 januari 2008 försvann Ams. I stället kom Arbetsförmedlingen och med den privata arbetsförmedlingar och jobbcoacher. Under första halvåret i år köpte staten kompletterande förmedlingstjänster till 120 000 arbetssökande för 715 miljoner kronor från 970 olika företag.

Arbetsförmedlingen administrerar åtgärder för en växande skara arbetslösa. Sedan valet 2006 har antalet deltagare i program med aktivitetsstöd fördubblats.

84 000 i juli 2006 ökade till 165 000 i juli 2010.

Men åtgärderna är nya. Regeringen skrotade snabbt det mesta av S-regeringens Ams-politik. Ut åkte aktivitetsgarantin och plusjobben med två års avtalsenlig lön. I stället fick vi lära oss uttryck som jobbcoach, nystartsjobb, jobbgarantin för ungdomar och, störst av allt, jobb- och utvecklingsgarantin.

Jobb- och utvecklingsgarantin riktar sig till långtidsarbetslösa. Nästan 80 000 deltog i början av augusti, en fjärdedel av dem i fas 3. De har varit arbetslösa i flera år och har svårast att få jobb. Arbetsförmedlingen räknar med att fas 3 ska vara dubbelt så stor om två år och varnar för att det blir svårt att sysselsätta alla 40 000.

Kommer någon ihåg Lyft, en åtgärd som lanserades för något år sedan? I år skulle 40 000 arbetslösa sysselsättas i staten, kommunerna och ideella organisationer. I verkligheten deltog 1 600 personer i juli.

Jobb- och utvecklingsgarantin ska bryta utanförskap, ge effektivt stöd åt långtidsarbetslösa och bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet. De målen anger regeringen. ”Trots bristen på utvärdering drar regeringen slutsatsen att garantin är effektiv”, skriver Riksrevisionen i en kritisk rapport 2009.

Jobbgarantin för ungdomar som gått arbetslösa i 90 dagar är näst störst. 40 000 deltog i juli – 8 000 fler på ett år. I en färsk rapport skriver Arbetsförmedlingen att huvudorsaken är att många lämnar skolan med ofullständiga betyg.

”Alla som går ut nian ska kunna stava till gymnasium”, stod det på en moderat valaffisch 2006. Där är vi uppenbarligen inte än.

Arbetsgivaravgiften har sänkts för unga och pensionärer. Gränsen för visstidsanställningar har höjts till två år, som i praktiken kan tänjas ut med rundgång mellan olika sorters visstidsjobb.

Jobbskatteavdraget infördes 2007. Fyra steg har genomförts. Skatterna har sänkts med nästan 100 miljarder.

Regeringens finanspolitiska råd anser att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen på lång sikt. Samtidigt kritiserar rådet regeringen för att inte berätta att jobben blir fler därför att sänkta skatter leder till lägre lönekrav.

– Regeringen borde tala klarspråk. Det är viktigt att förklara sambanden, anser professor Lars Calmfors, rådets ordförande.

Men ämnet är känsligt. Regeringen vill inte prata om lägre löneökningar.

– Det låter inte så attraktivt, men oppositionens pedagogiska insats är inte heller särskilt imponerande. De talar bara om lägre löneökningar och tiger om att lönen blir högre efter skatt. Som helhet blir det en dålig debatt. Om väljarna ska kunna fatta rationella beslut krävs att alla är så tydliga som möjligt, säger Lars Calmfors.

Däremot talar regeringen klarspråk om a-kassan. Anders Borg pratar gärna om att det ska löna sig att arbeta. Då ökar drivkrafterna att söka jobb.

Medicinen verkar, men frågan är om den botar. Sänkta skatter och hårda bud för sjuka och arbetslösa har fått fler att söka jobb. Arbetskraften växte även under finanskrisen. Det brukar vara tvärtom i dåliga tider.

Problemet är bara att jobben inte räcker. Följden blir att arbetslösheten ökar.

Regeringen har varit bättre på att få folk att söka jobb än att skapa jobb.

Så vill riksdagspartierna minska arbetslösheten

LO-Tidningen har skickat samma frågor till samtliga riksdagspartier och de har fått möjlighet att svara med maximalt 200 tecken per fråga.

Hur ska ni minska den totala arbetslösheten?

Socialdemokraterna: Vi vill skapa 100 000 nya jobb, praktik och utbildningsplatser. Investeringar i bostadsbyggande, infrastruktur och klimatomställning. Sänkt arbetsgivar­avgift med 6 miljarder, 12 miljarder mer till kommunerna.

Miljöpartiet: Bygg om Sverige till ett klimatsmart samhälle. Stimulera småföretagande, sänkt tjänstemoms, riskkapitalfond, branschprogram för industrin, ökade anslag till kommunsektorn. Utbildning och kompetensutveckling.

Vänsterpartiet: Genom en ekonomisk politik för full sysselsättning. Vi investerar för framtiden i bl a kollektivtrafik, bostäder, energiomställning och välfärden och har en aktiv arbetsmarknadspolitik som komplement.

Moderaterna: Genom arbetslinjen: öka drivkrafterna till jobb, göra det billigare och enklare att anställa, kraftiga utbildningsinsatser och förbättra mötet mellan jobbsökare och arbetsgivare. Värna statsfinanserna.

Centerpartiet: Vårt mål är att göra företagande till en lika naturlig sysselsättning som förvärvsarbete. Vi ska se till att fler vågar ta steget genom regelförenk­lingar och att stötta innovationer och skapande.

Folkpartiet: Satsa på ett företagsklimat i toppklass så att företagare vågar anställa. Behåll rut- och rotavdragen. Ordning och reda i statens finanser gör att vi kan värna om jobben i skola, vård och omsorg.

Kristdemokraterna: Genom att ha ordning och reda i de offentliga finanserna och föra en politik som både uppmuntrar arbete och ansvarstagande samt ökar möjligheterna för företag att växa och anställa.

Hur ska ni minska ungdomsarbetslösheten?

Socialdemokraterna: Vi vill genomföra jobbutbildningar 2 500 platser, lärlingsutbildningar (arbetsplatsförlagd) 3 000 platser, praktik i staten (för nyutexaminerade akademiker) 1 500 platser och trainee i välfärden 1 500 platser.

Miljöpartiet: Möjlighet till utbildning och åtgärder från första arbetslösa dagen, lärlingsutbildningar, sänkt arbetsgivaravgift för att anställa arbetslösa, traineejobb och praktik, fler platser i KY och högskola.

Vänsterpartiet: Vårt ungdomslyft ska garantera jobb, utbildning eller praktik. Arbetslösa unga ska ges anställningsstöd och rätt till aktiva åtgärder från första dagen. Rätten till fasta jobb på heltid ska stärkas.

Moderaterna: Vi vill behålla låga arbetsgivaravgifter för personer under 26 år och för unga arbetslösa. Mer yrkesinriktad utbildning i skolan. Lärlingssatsningar, mer arbetspraktik och coachningsinsatser.

Centerpartiet: Göra det billigare att anställa unga. Behålla den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Förnya las, erbjuda unga möjligheten att ingå frivilliga ungdomsavtal. Nyexjobb för nyexaminerade akademiker.

Folkpartiet: Fler lärlingsjobb gör att ungdomar kan lära sig ett yrke. Behåll dagens låga arbetsgivaravgifter för unga. Att fördubbla arbetsgivaravgifterna, som vänsterblocket vill, vore helt fel väg.

Kristdemokraterna: Vi säger nej till att slopa nedsättningen av arbetsgivaravgiften på unga på tio miljarder. Vi vill utveckla lärlingsutbildningen – elever ska kunna gå i skolan och samtidigt ha en anställning som lärling.

Hur ska ni minska långtidsarbetslösheten?

Socialdemokraterna: Vi vill införa ett första-jobbetavdrag. Arbetsgivare som anställer en arbetslös som är mellan 20 och 25 år får skatteavdrag med två tredjedelar av lönekostnaden under ett år, 4 000 platser.

Miljöpartiet: Riktade insatser till socialt företagande, kvalificerade traineejobb, praktik och individanpassade utbildningar, lönebidragsanställningar och att utveckla nystartsjobben till att bli mer träffsäkra.

Vänsterpartiet: Genom riktade anställningsstöd till dem som bäst behöver det och 44 000 nya platser inom yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, komvux, folkhögskolor och högskolor. Fler praktikplatser och gröna jobb.

Moderaterna: Vi behöver en offensiv jobbpolitik. Satsa på nystartsjobb: dvs en dubbel nedsättning av arbetsgivaravgiften för långtidsarbetslösa. Utbildning, praktik. Taket i det särskilda anställ­ningsstödet höjs.

Centerpartiet: Arbetsgivaravgifterna sänks för dem som varit borta länge ifrån arbetsmarknaden. Regeringen har infört nystartsjobb, nyfriskjobb, instegsjobb. Trösklarna sänks, fler får in en fot på arbetsmarknaden.

Folkpartiet: Behåll nystartsjobben som gett tiotusentals långtidsarbetslösa chansen till ett vanligt jobb. Gör det lättare att lära sig ett nytt yrke – därför inför vi nu ytterligare 10 000 platser på yrkesvux.

Kristdemokraterna: Det ska fortsatt vara ekonomiskt fördelaktigt att anställa personer som varit arbetslösa länge. Det behövs en mångfald av arbetsförmedlingar som specialiserar på dem som står långt från arbetsmarknaden.

Under semestern förra sommaren fick hon ett brev med beskedet att hon skulle bli uppsagd. Den 1 november blev hon arbetslös. Ett par månader senare blev hennes man av med jobbet som byggnads­arbetare.

De har två barn, 9 och 14 år.

Monica Käll har arbetat som behandlingsassistent i 17 år, de senaste sju åren på ett privat familjecenter i Enköping för barn med Aspergers syndrom.

När centret stängde blev hon arbetslös. Då var hon enhetsan­svarig och tjänade 29 000 kronor i månaden.

– Jag hade aldrig tänkt tanken att jag skulle bli arbetslös. Först när jag blev uppsagd upptäckte jag att mitt fackförbund, ST, inte har någon inkomstförsäkring. Jag får bara ut mellan 11 000 och 12 000 efter skatt från a-kassan, berättar hon.

Men det har inte blivit många dagar med a-kassa. Hon har fortsatt i sitt yrke, men bara som timvikarie – först på ett hem för missbrukare utanför Enköping och nu i en gruppbostad för vuxna i Bålsta ett par mil bort.

Hon tjänar hälften så mycket som förut, mellan 14 000 och 15 000 kronor i månaden.

Lönen är 4 000 kronor lägre, räknat på heltid, och ”då har de ändå tagit hänsyn till min erfarenhet”. Hon måste vara beredd att hoppa in med kort varsel och ta de timmar hon får. Det brukar bli halvtid eller drygt halvtid.

Hennes man har gjort några inhopp på byggen sedan han blev arbetslös, men nu har han bestämt sig för att byta bana. Han startar eget och öppnar en butik i Enköping.

Monica Käll kan också tänka sig att pröva på något nytt.

– Jag söker i stort sett allt.

Det är måndag förmiddag på arbetsförmedlingen i Enköping. Irma Vainio kommer för att prata med sin handläggare. Hon är 63 år och förtidspensionär på halvtid. Hon vill inte bli pensionär på heltid.

Snart ska hon börja sitt tredje nystartsjobb på en restaurang i Enköping. Senast städade hon på Kunskapsskolan.

– Jag hade hoppats att få stanna, men efter ett år fick jag beskedet att mitt nystartsjobb var slut.

Den lönemässiga frammarschen för kvinnor framgår av Medlingsinstitutets rapport och analys av löneutveckling och löneskillnader mellan män och kvinnor fram till och med förra året, 2009.

Bakom det minskade lönegapet mellan män och kvinnor kan döljas en rad olika förklaringar. Medlingsinstitutet har inte rangordnat dem inbördes, utan mer pekat på vilka som kan existera.

En tänkbar bidragande orsak till det minskande lönegapet kan vara den högre utbildningsnivån inom arbetskraften. Kvinnors större andel av de högskoleutbildade kan vara en delförklaring till förändringen.

Satsningar i avtalsrörelsen 2007 på jämställdhetspottter inom framför allt LO-förbunden kan vara en annan förklaring till förändringen. Och en förändrad åldersstruktur på arbetsmarknaden kan vara en annan. Relativt fler äldre är kvar i arbetskraften än tidigare.

Om det är jämställdhetssatsningarna i avtalsrörelsen som förklarar merparten av förändringen kan  utvecklingen förstärkas nästa år. Jämställdhetssatsningen från avtalsrörelsen 2010 fångas inte upp av den nu aktuella rapporten.

Den omfattande utslagningen av industriarbetsplatser har drabbat män i högre utsträckning än kvinnor. Vilken betydelse det haft och har för lönejämförelser mellan män och kvinnor är oklart och kan inte utläsas ur statistiken.

Trots utvecklingen återstår fortfarande ett oförklarat lönegap mellan män och kvinnor på 6 procent. Men huruvida det handlar om lönediskriminering eller ej vill eller kan inte Medlingsinstitutet uttala sig om.

– Vår statistik visar på löneskillnader – 6 procent sett över hela arbetsmarknaden – som inte kan förklaras med ålder, erfarenhet, utbildning eller yrkesval. Men vår lönestatistik som rör sektorer och inte enskilda arbetsplatser kan inte svara på om löneskillnaderna är ett utslag av diskriminering, säger generaldirektör Claes Stråth.

_________________________________________________________

Genomsnittslöner 2009.

Källa: Medlingsinstitutet.

_________________________________________________________

Hela listan på 320 löner. Ladda ner LO-Tidningens bearbetning av Statistiska centralbyråns databas. (PDF)

Krisen drabbade Volvo Powertrain i Skövde hårt då ungefär 1 200 personer blev av med sina jobb. Men nu ökar orderingången igen. Under våren har företaget rekryterat ungefär 350 personer. 250 av dem går på visstidsanställningar och 100 personer har hyrts in från bemanningsföretag, men nu väntar fasta anställningar för en del av dem.

Volvo Powertrain måste nämligen öka personalstyrkan ytterligare och i Skövde finns ett lokalt avtal som begränsar antalet inhyrda och visstidsanställda till maximalt 350 personer. 150 av dem som i dag är visstidsanställda får därför sina fasta jobb tillbaka och lika många kommer att tas in på nya visstidsanställningar.

Det var i mars förra året som olyckan skedde. En pappersrulle som vägde tre ton skulle flyttas från rullmaskinens sänkbord till truckens gafflar. Ett första försök misslyckades. Vid det andra försöket lutade truckföraren gafflarna, men rullen kom i rullning åt fel håll och klämde fast truckförarens kollega som bröt båda benen.

Mondi Dynäs ansåg att truckföraren handlat vårdslöst och orsakat olyckan. Han hade dessutom varit med i ett liknande tillbud tidigare, men utan att någon skadats, och företaget valde därför att avskeda honom.

Enligt facket var det i stället företaget som orsakade olyckan genom att tillåta ett farligt arbetssätt och genom att inte ha genomfört tillräckliga riskanalyser. Pappers tog fallet till Arbetsdomstolen (AD) för att få avskedandet upphävt och i dag kom domen.

AD konstaterar att olyckan troligen orsakades av att truckföraren tiltat gafflarna för tidigt, men att det inte skett av oaktsamhet, eller för att han frångått vanliga rutiner eller säkerhetsföreskrifter. Han har därför inte uppträtt grovt vårdslöst som arbetsgivaren hävdade, och avskedandet var därmed felaktigt.

På Pappersbruket i Väja mottogs beskedet att truckföraren vunnit i domstolen med glädje.

– Jag lovar att alla här är glad för hans skull och över att vi fått rätt, säger Sven Sollén Pappers avdelningsordförande.

Han tillägger att domen egentligen är en seger för alla arbetstagare.

– Den visar att man fortfarande får vara med om olyckor utan att företaget ska lägga hela skulden på en.

Arbetsdomstolen har ogiltigförklarat avskedandet och truckföraren får 120 000 kronor i skadestånd från företaget. Han får dessutom lika mycket i ersättning för utebliven lön.

Mannen hade jobbat som sjuksköterska inom kriminalvården i flera år. I augusti förra året började han en ny tjänst på anstalten Hall. Då hans gravida fru blev sjukskriven på heltid och sängliggande ville mannen minska sin arbetstid för att få tid att ta hand om sin son och hämta honom på dagis. Föräldraledighetslagen ger föräldrar rätt att gå ner i arbetstid, men när mannen ville utnyttja rätten valde arbetsgivaren att avsluta hans provanställning.

Mannen anmälde Kriminalvården i Stockholm till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Enligt arbetsgivaren hade den avslutade provanställningen inget samband med att mannen ville minska sin arbetstid. Men DO gjorde en annan bedömning och ansåg att det handlade om ett missgynnande av föräldralediga.

DO hade beslutat att driva fallet till domstol, men parterna har istället enats om en förlikning som ger mannen 55 000 kronor i ersättning.

Enligt diskrimineringsombudsmannen, Katri Linna, är det hög tid att arbetsgivare görs uppmärksamma på att skyddet mot missgynnande i samband med föräldraledighet stärktes 2006.

– Det handlar om att arbetsgivare måste ge både mammor och pappor en chans att få ihop arbetsliv och familjeliv. Det är viktigt för barnen, men det är också en central jämställdhetsfråga, säger hon i en kommentar till förlikningen.

Alla de kinesiska bärplockarna har lämnat Storuman och återvänt till Kina.

Men det kinesiska bemanningsföretaget vägrar att betala för kommunens omkostnader för mat och logi.

– Ett av skälen som bemanningsföretaget hänfört är att det inte var det som skickade bärplockarna från sin förläggning i Långsjöby, där de bodde från början. Att kommunen sedan valde att husera dem tycker inte bemanningsföretaget att det kan ställas till svars för, säger Peter Persson, koncernchef vid Storumans kommun.

Kommunen har omkostnader på runt 540 000 kronor för de kinesiska bärplockarnas vistelse. Om inga pengar kommer in planerar kommunen att utöva påtryckningar med hjälp av sina kontakter vid den kinesiska ambassaden.

– Sedan får vi se vilka juridiska åtgärder vi kan vidta, säger Peter Persson.

Älvdalens kommun har efterskänkt 150 000 kronor som lagts ut i samband med de runt 280 vietnamesiska bärplockarnas vistelse i Särna. Pengarna har använts till boende, personal och övertidsersättning. Bärplockarna har under en tid bott på SI-gården i Särna.

Kommunen erbjöd sig först att betala ombokningsavgifterna för flygbiljetterna för dem som ville återvända hem tidigare. Det visade sig dock att det rörde sig om en icke ombokningsbar gruppbiljett. Bemanningsföretaget har nu tagit över ansvaret för nya biljetter.

Älvdalens kommunen ska även stå för transporten ner till Arlanda, men ännu har ingen från bemanningsföretaget hört av sig och meddelat datum för avresa.

– Många av bärplockarna har dessutom försvunnit och vi vet inte var de är, säger Monika Jernberg, socialchef på Älvdalens kommun.

SI-gården i Särna stängs den 7 september, enligt ett föreläggande från kommunen.

Åren 2005-2009 anmäldes 900 arbetsolyckor där ställningar varit inblandade till Arbetsmiljöverket. Tre av dem hade dödlig utgång och flertalet ledde till långa sjukskrivningar. De vanligaste orsakerna till olyckorna var att arbetarna föll från höjd, blev träffade av nedrasande föremål eller trampade fel.

För att göra arbetsmiljön säkrare för ställningsbyggare kommer Arbetsmiljöverket under hösten att inspektera ställningsbyggen i åtta län i Syd- och Mellansverige. Verket kommer att granska om arbetsgivarna tillsammans med de anställda har planerat arbetet så att det kan utföras så säkert som möjligt. Några punkter Arbetsmiljöverket kommer att titta på är om det gjorts riksbedömningar inför bygget och om riktlinjerna från dem i så fall följs och om de anställda har tillräcklig skyddsutrustning.

Men det avfärdas helt av förbundsledningen.

– De kräver särbehandling i förhållande till andra på den punkten så den är avfärdad helt och hållet, säger Tommy Tillgren, andre vice ordförande för Handels.

Han hänvisar till att alla inflytandefrågor vad gäller krav och avtal och så vidare måste diskuteras i processen inför Handels avtalsrörelse.

– Det är där vi fastställer sådana saker, säger Tommy Tillgren.

Brevskrivarna är framför allt kritiska till att avtalsförhandlingarna inte gav någon maxgräns för hur många som får vara inhyrda på lagren. Handels försökte föra in frågan som en prioriterad fråga inom LO inför avtalsförhandlingarna, men lyckades inte få med sig de andra förbunden.

– Frågan måste upp i LO-samordningen, för vi kan inte ha det som det är nu. Vi har ju flera olika fack inom lager och logistik så om vi inom Handels inför en massa begränsningar i våra avtal flyttar vi bara problemen någon annanstans, säger Tommy Tillgren.

Förbundsstyrelsen delar klubbordförandenas uppfattning om att det skett missbruk på vissa ställen när det gäller hur arbetsgivare har använt sig av bemanningsföretag.

Senare i höst blir det en konferens om bemanningsföretagen dit främst avdelningar med lagerpersonal bland sina medlemmar erbjuds skicka representanter. Brevskrivarna efterfrågar en sådan konferens i sin skrivelse till förbundsledningen.

– Idén är bra. Den hade vi redan hållit på och jobbat med när brevet kom, säger Tommy Tillgren.

Inget datum är ännu spikat för konferensen, men Tommy Tillgren gissar att den blir av någon gång under oktober eller november.