3 september
Per Zetterfalk uttryckte i den essä som inledde artikelserien ”Valskådning” en oro för att politikens innehåll påverkas på ett avgörande sätt av medias krav. I veckans artikel följer han arbetet under en dag på Sveriges mest ansedda nyhetsprogram, Ekot, och samtalar med journalisterna om deras arbete och om flyttkartongerna i korridorerna.
2 september
Bengt Eriksson berättar om vad de brittiska folkmusikerna gjorde när British National Party försökte göra anspråk på deras musik. Artikeln innehåller även länkar till den rörelse som uppstod: Folk against Fascism.
2 september
Fredrik Jansson förklarar en förkortning som ofta dyker upp i valarbetarnas interna diskussioner; men vad betyder den? Och vad har den med klassröstning att göra?
1 september
Björn Gunnarsson placerar in Agneta Klingspors senaste roman, som består både av en berättelse om en cancerdiagnos och en stor mängd mobilfotografier, i hela författarskapet, dess genomgående sanningslidelse.
1 september
Hedvig Weibull besöker den kinesiska terrakottaarmén och fascineras av deras individualitet och av deras runda magar.
30 augusti
Kan man trycka ett valprogram som består av dikter om hur samhället borde se ut? Ja, åtminstone är det vad Socialdemokraterna i Norberg har gjort.
27 augusti
Åke Johansson understryker rimligheten i Pierre Schoris argument för att Sverige ska dra sig tillbaka från militära insatser i Afghanistan. (Idag på publiceringsdagen meddelas att de rödgröna har en plan för i vilken takt detta ska ske!)
27 augusti
Den danska dokumentärfilmen Armadillo ställer åskådaren öga mot öga med meningslösheten. Janos Metz följde ett kompani under deras sexmånaderstjänstgöring i Afghanistan, från långtråkighet till strid och förnekelse. Från och med idag visas den på biografer över hela landet.
27 augusti
Per Zetterfalk gör ett kort nedslag i frågan om vad som gör en nyhet till en nyhet. En anslående likhet mellan tre olika slags kändisar ger anledning till begrundan...
26 augusti
Essä om främlingsfientlighet. Författaren Vendela Fredricson placerar in den europeiska islamofobin i ett globalt sammanhang. Den är direkt kopplad till västvärldens strävan efter världsherravälde, samtidigt som den på hemmaplan legitimerar ett samhälle där var och en först och främst tänker på sitt.