Maktelitens inkomster har återhämtat sig efter krisen

Maktelitens inkomster har repat sig efter finanskrisen. Genomsnittsinkomsten i denna grupp motsvarade 17 industriarbetarlöner år 2010.

I veckan kom LO-ekonomerna ut med årets rapport om maktelitens inkomstutveckling. Rapporten, som är den tolfte i ordningen, kartlägger inkomsterna före skatt för 197 individer på höga positioner inom näringslivet, samhället och politiken

Den visar att klyftan mellan denna grupp och den genomsnittliga industriarbetaren åter ökar, efter att ha krympt under krisåren.

– Kapitalinkomsterna började växa igen, och makteliten har en stor andel av sina inkomster därifrån. I dåliga tider sjunker dessa, medan de stiger i goda tider, säger LO-ekonomen Torbjörn Hållö.

Han beskriver maktelitens skenande inkomster som en avspegling av den allmänna utvecklingen mot ökade inkomstklyftor i Sverige. 1980 var inkomstskillnaderna som lägst, då hade den genomsnittliga personen i makteliten en inkomst som motsvarade fem industriarbetarlöner. Sedan dess har antalet trendmässigt stigit. Toppnoteringen nåddes 2007, då det gick 18 industriarbetare på en höjdare.

Inom makteliten är det framförallt kraftigt ökade inkomster för verkställande direktörer i näringslivet som bidragit till uppgången. Genomsnittsdirektören hade 2010 en samlad inkomst motsvarande 46 årslöner – en hel livstidslön – för en industriarbetare.

I rapporten kartläggs även vd:arnas anställningsförmåner på de 50 största börsföretagen. Genomgången visar att förmånsvärdet i genomsnitt uppgår till 200 000 kronor. De vanligaste förmånerna är tjänstebil, privat sjukvårdsförsäkring och hemservice. LO-ekonomen Torbjörn Hållö poängterar dock att spridningen mellan företagen är stor.

– Dessa mjuka bonusar utgör ytterligare ett sätt att belöna en grupp som redan har mycket goda villkor. Genomsnittet motsvarar en årslön för en lågavlönad LO-medlem, säger han.

LO-ekonomen ser inga tecken på att utvecklingen mot ökade klyftor när det gäller villkoren för makteliten och den genomsnittliga arbetaren är på väg att brytas.

Det gör heller inte nationalekonomen Daniel Waldenström, som i flera år har forskat kring inkomstfördelningen. Han har studerat utvecklingen för den hundradel av befolkningen som har de högsta inkomsterna.

– Utvecklingen för LO:s så kallade maktelit ligger i linje med inkomsttoppen i stort. De överlappar varandra när det gäller vilka typer av inkomsttagare som inkluderas, säger Daniel Waldenström.

Han framhåller kapitalinkomsternas ökade betydelse som en avgörande faktor bakom växande inkomstskillnader.

– Det är en utveckling vi har sett i många länder. Kapitalets avkastning har stigit. Det är något som gynnar den här gruppen, säger Daniel Waldenström.

Kapitalinkomsternas betydelse är något som även Björn Gustafsson, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, pekar på. Men han ser också två andra skäl till utvecklingen.

– På arbetsmarknaden har de med höga löner dragit ifrån och lönespridningen har ökat. Dessutom har skatterna blivit mindre progressiva genom sänkta marginalskatter, säger Björn Gustafsson.

Han betonar att förändrade löneavtal och skattesystem är tecken på ändrade attityder och värderingar.

– Det har blivit mer accepterat att vi har stora inkomstskillnader. På senare tid har det kommit oppositionsrörelser mot den utvecklingen. Men det är för tidigt att säga om dessa kan bidra till förändrade normer, säger Björn Gustafsson.

Några exempel från LO-ekonomernas lista på 197 personer i makteliten