Agneta Broberg

Agneta Broberg tar de osakliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män på stort allvar. Hon jobbar hårt för att hitta fall som kan hålla i domstol.

Hon fick ta över en myndighet i kaos. Nu lovar nya ­diskrimineringsombudsmannen Agneta Broberg att bli ännu tuffare mot arbetsgivarna.

Arbetsrummet är nästan lika vitt och orört som snön utanför. Den ljusgröna anslagstavlan ovanför skrivbordet är tom. Men det har knappast Agneta Brobergs kalender varit sedan hon började som DO för drygt fyra månader sedan.

Hon arbetar 13 timmar om dagen. Pendlar nästan fem timmar och sover ungefär lika länge.

– Det har varit en mycket intensiv period, säger hon. Men jag har sovit gott hela tiden.

Att anmälningarna till Diskrimineringsombudsmannen (DO) minskat med en fjärdedel under det senaste året är ingenting som stör hennes sömn. Tvärtom. Det kan lika gärna vara en positiv utveckling.

– Det ser ut som att det är just de fall som inte täcks av diskrimineringsgrunderna som har minskat. Förhoppningsvis har vi nått ut med vår information om vad som ingår i diskrimineringslagen och vad som faller utanför.

En massiv kritik mot de gamla och tandlösa diskrimineringslagarna ledde till att Sverige fick en ny lag i december 2009. Samtidigt fick vi en ny myndighet, en super-DO, som ersatte jämställdhetsombudsmannen (Jämo) och de övriga ombudsmännen.

Men sammanslagningen blev ingen succé under det första året. Högen av ärvda och nya ärenden blev allt högre, och i stället för att göra något åt den usla arbetsmiljön på den nya myndigheten trasslade förra DO Katri Linna in sig i ifrågasatta tvister, som kvinnans rätt att bära heltäckande burka eller mannens rätt att vägra skaka hand med kvinnor. Till sist sade regeringen ifrån och hon fick gå.

Tittar man enbart på siffrorna verkar DO ha börjat resa sig ur förtroendekrisen. Balansen mellan inkommande och avslutade ärenden är återställd och fler fall än någonsin drivs till domstol. Även arbetsmiljön har blivit bättre för de omkring 100 anställda på myndigheten.

– Men det är inte min förtjänst, säger Agneta Broberg. Arbetsmiljöarbetet sattes i gång långt innan jag började.

Agneta Broberg slår fast att DO kommer att bli ännu tuffare mot arbetsgivare som inte följer lagen och se till att fler fall prövas i Arbetsdomstolen. Inte minst när det gäller den nya diskrimineringsgrunden ”ålder”.

– Vi vill se var gränserna går i den nya lagen. Därför har vi precis stämt en arbetsgivare som lät bli att kalla en 65-åring till anställningsintervju, trots att han hade bättre meriter än alla andra som sökte tjänsten.

DO hoppas att Arbetsdomstolen ska klargöra i vilka situationer arbetsgivare kan utestänga äldre från arbetsmarknaden innan de fyllt 67 år.

Har nya DO blivit bättre på att välja sina strider?

– Det är svårt att uttala sig om vilka prioriteringar man gjorde och varför innan jag kom hit, svarar Agneta Broberg. Vi har ett stort uppdrag och det gäller att prioritera rätt bland frågorna. Det är något vi ständigt måste bli bättre på.

Själv skulle hon inte ha några problem med att anställa en kvinna i heltäckande slöja, menar hon. Exempelvis som jurist, informatör eller receptionist. Men hon tvekar ett kort ögonblick när hon föreställer sig hur kontaktlöst det skulle bli med en receptionist i heltäckande slöja.

– Receptionist är kanske lite … säger hon försiktigt och ångrar sig snabbt:

– Nej, jag tror inte att jag skulle ha några problem med det.

Jämos ”miljongranskning” av lönekartläggningar, som omfattade en tredjedel av alla anställda i landet, gav fler än 5 000 kvinnor drygt en tusenlapp mer i månaden. Granskningen visade att bara en bråkdel av lönekartläggningarna levde upp till lagens krav.

Jämo avslutade sin granskning i slutet av 2008. Sedan dess har ingen ny granskning eller uppföljning av lönekartläggningar gjorts av DO.

Utan öronmärkta pengar från regeringen hade Jämo inte kunnat genomföra miljongranskningen, påpekar DO. Men lönekartläggningar är en av myndighetens två främsta prioriteringar under året, understryker hon. Den andra gäller rekrytering.

– Vi är små i förhållande till det stora uppdrag vi har. Facken och arbetsgivarna har en viktig roll och ett mycket stort ansvar enligt lagen.

DO tar de osakliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor på lika stort allvar som Jämo gjorde, försäkrar Agneta Broberg. Och vi kan räkna med nya lönediskrimineringsmål i Arbetsdomstolen.

– Vi har tittat på en hel del sådana fall. Det är väldigt svårt att bevisa lönediskriminering. Men det är något vi ständigt tittar på och hoppas att snart kunna hitta fall som kan hålla i domstol.

DO har drivit många fall när det gäller diskriminering av gravida och föräldralediga med stor framgång.