I en artikel i Dagens Nyheter öppnar statsminister Fredrik Reinfeldt för att vi alla ska kunna jobba fram till 75 års ålder. Det är ett minst sagt häpnadsväckande förslag.

Inte för att det på något sätt skulle vara fel att jobba längre men det finns en uppsjö av faktorer som först måste åtgärdas innan höjd pensionsålder över huvud taget kan diskuteras.

Den främsta är naturligtvis att många i LO-yrken i dag inte ens orkar jobba upp till dagens pensionsålder. Det gäller många industriarbetare men allra främst LO-kvinnor anställda inom vården.

För dem är det både provocerande och hånfullt att höra Fredrik Reinfeldts förslå att alla ska jobba längre.

Reinfeldt borde i stället ha lyssnat till Mikael Sjöberg, generaldirektör på Arbetsmiljöverket. För bara två veckor sedan kommenterade han verkets skräckrapport om de ständigt överbelagda sjukhusen och en vårdpersonal som går på knäna med orden:

− Det är helt oacceptabelt att de som vårdar sjuka ska behöva offra sin egen hälsa eller minska sin arbetstid för att klara av jobbet.

– Arbetssituationen ska självklart vara sådan att man orkar arbeta heltid utan att få besvär.

Men i stället för att förbättra arbetsmiljön för dessa kvinnor kräver Reinfeldt att de ska jobba längre.

Vidare, om Reinfeldt på allvar är orolig över att få ihop pengar från dem som jobbar så att de som inte jobbar kan överleva, så borde prio ett givetvis vara att öka sysselsättningen och sänka den i dag skyhöga arbetslösheten, speciellt ungdomsarbetslösheten som i dag är uppe i 22 procent.

Ge dessa ungdomar en chans till jobb så att de kan försörja sig själva i stället för att kräva att undersköterskor och byggnadsarbetare ska jobba till 75 års ålder för att försörja ungdomar som går arbetslösa.

I ett övergripande och långsiktigt perspektiv kan vi dock naturligtvis överväga möjligheten att jobba längre när vi också lever längre, och troligen kan många som trivs på sina jobb också tycka att det är en bra lösning.

Men den allt längre medellivslängden är tyvärr mycket ojämnt fördelad.

På samma tid som den grupp som har högst inkomster i samhället har höjt sin medellivslängd med sju år har den grupp i befolkningen som har lägst inkomster höjt sin medellivslängd med endast sex månader.

Ska vi kräva att alla höjer sin pensionsålder för att klara av vår längre livslängd får vi först se till att alla verkligen också kommer i åtnjutande av den längre livslängden.

Det gör man inte genom att öka klyftorna i samhället. Ändå har vi sedan valet 2006 sett inkomstklyftorna ständigt öka.

Vidare är det de högavlönade som främst kan förhandla sig fram till att, trots höjd pensionsålder, kunna sluta tidigare och njuta sitt otium på ålderns höst.

Att Reinfeldt öppnar för att människor ska kunna byta yrkesbana mitt i livet är visserligen välkommet. Det är ett gammalt LO-krav om ”det livslånga lärandet” som eventuellt syns återkomma i politisk tappning.

Tyvärr motsägs denna vision hos moderatledaren återigen av verkligheten. Den borgerliga alliansen har under sina sex år vid makten kraftigt beskuret möjligheterna till att ställa om genom utbildning efter de inledande gymnasieåren i stället för att utöka dessa möjligheter, som LO länge krävt.

Följden blir en ytterligare inlåsning där moderaternas filosofi verkar vara att slita ut en människa och därefter inte bara arbetsmässigt utan också ekonomiskt överge henne, det bevisas av det ständigt ökade antalet utförsäkrade.

Reinfeldt ökar klyftorna, struntar i vår höga arbetslöshet och låga sysselsättning, försämrar utbildningsmöjligheterna, förbättrar inte arbetsmiljön men tar sig ändå friheten att kräva att alla ska jobba längre.

I stället borde han tänka på att det kanske finns en anledning till att bara knappt 30 procent av svenskarna kan tänka sig att jobba längre än till 65 års ålder.

Om Moderaterna först och främst ser över allt det som Fredrik Reinfeldt glömde så kan vi kanske så småningom se en ökad acceptans för att också jobba längre.