”Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav. Landstingen bör inte sluta avtal med sådana institutioner.”

Dessa råd ger professor Inge Axelsson som i en ny rapport jämför vinstdrivande vårdinrättningar med icke vinstdrivande.

I rapporten lägger han samman ett stort antal internationella studier, över 38 miljoner (!) patientöden kommer till tals, och han ställer sig frågan: Hur blir slutresultaten när det gäller kvalitet, effektivitet och kostnadsutveckling, när vården drivs med krav på vinst?

Och svaret är: Sämre.

Flera av understudierna visar en högre dödlighet på vinstdrivande sjukhus jämfört med de icke vinstdrivande.

Äldreboenden uppvisar signifikant fler liggsår än de icke vinstdrivande.

Nordamerikanska dialyskliniker med vinstkrav har motsvarande 2 500 fler dödsfall per år jämfört med kliniker utan vinstkrav, enligt en studie.

En annan studie visar att USA kunnat spara kostnaderna för 1 600 patientår om de vinstdrivande dialysklinikerna varit lika effektiva som de icke vinstdrivande.

Sjukhus med vinstkrav visar lägre kvalitet i vården men också högre kostnader än sjukhus utan vinstkrav.

Grekland skulle enligt en studie från 2011 ha kunnat spara över 900 miljoner kronor per år om de vinstdrivande sjukhusen varit lika effektiva som de icke vinstdrivande.

17 studier som gjorts under 14 år visar att icke vinstdrivande psykiatriska sjukhus i USA hade bättre kvalitet, högre effektivitet och större tillgänglighet än vinstdrivande.

Hur rimmar då dessa data med svenska förhållanden?

Har vi just i Sverige lyckats lösa alla problem med vinstkrav som inget annat land har klarat av?

Nej, snarare tvärtom.

Sverige har en låg grad av reglering. Som snudd på enda land i världen tillåter vi obegränsade vinstuttag.

Vi har alltså ovanligt usla möjligheter att över huvud taget styra upp verksamheten alls.

Och detta går ut över både personal och patienter.

De som utför vården är till stor LO-anslutna. Där är den anställde själv ofta sina arbetsverktyg. Kvalitet är armar, huvud, känslor och utbildning hos personalen.

När vinstdrivna inrättningar drar ned på kvaliteten innebär det inget annat än att de slutar satsa på personal.

Det handlar om en stolthet i arbetet, det handlar om ett befogat krav att få göra ett bra jobb och att trivas med sitt arbete.

När Socialdemokraternas förre partiledare Håkan Juholt började angripa vinstuttag i vård och omsorg hördes ett ramaskri från delar av hans eget parti, något som bidrog till att han blev petad.

Och frågan släpptes åter ned på det socialdemokratiska smörgåsbordet.

På detta smörgåsbord tronar den nu, vinsten i vården, som en unken och möglig, något hopsjunken dessertost som sedan länge förlorat epitetet ädelost.

Och Socialdemokraterna har återgått till sin förlamande tystnad kring vinstuttag och verkar tro att denna tysta acceptans inför lägre vårdkvalitet och sjunkande satsningar på vårdpersonal lockar röster från någon obestämbar medelklass.

Som framgår av professor Inge Axelssons studie handlar det inte om valfrihet. Stiftelser, kollektiv, kooperativ kan lätt fånga upp alla riktningar som faller under begreppet valfrihet.

Inge Axelsson har sin rekommendation klar, så klar att den förtjänar att upprepas:

”Undvik vård på sjukhus eller vårdhem som drivs med vinstkrav. Landstingen bör inte sluta avtal med sådana institutioner.”