Ett rejält lönelyft, annars. . .
Risken för en skolstrejk under senvåren är uppenbar om inte lärarna får gehör för sina krav.

Men det finns fler grupper av offentliganställda som också vill ha mer än andra. Det kan bli dyrt för skattebetalarna.

De båda lärarfacken, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, har spänt bågen ordentligt inför vårens stora lönerörelse. Till veckan kommer de förmodligen att lägga fram sina krav. Sista april löper det gamla läraravtalet ut.

– Det blir en väldigt spännande avtalsrörelse, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén.

Omkring 150 000 kommunanställda lärare tycker sig ha fått vänta länge nog på ett rejält statuslyft i form av högre löner. 10 000 kronor mer i månaden är mottot i en kampanj som pågått ett tag. Det inser förstås alla, att så mycket kommer de inte få den här lönerörelsen och inte nästa heller.

– Men vi vill ha ett första tydligt steg och en avbetalningsplan, säger Eva-Lis Sirén.

Annars, blir det konflikt då?

– Trycket har aldrig varit större, säger hon utan att direkt svara på frågan.

Och det är nog delvis sant, opinionsvindarna blåser i lärarnas riktning och många politiker på riksdagsnivå stödjer, hittills mest med ord.

Men vem som ska betala är oklarare. Eva-Lis Sirén vänder dock på resonemanget. Har Sverige som samhälle råd att inte göra läraryrket mer attraktivt?

– Vi har inte råd med att så många väljer bort läraryrket. Och det blir eleverna som får betala i form av sämre kvalitet, säger hon.

Men faktum kvarstår, pengarna måste fram. Och när frågan hamnar på politisk lokal nivå blir egenintresset starkare.

– Då blir det ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande, säger Sirén.

Men det är inga småsummor det handlar om. 10 000 kronor mer i månaden för 150 000 lärare skulle kosta kommunsektorn i runda slängar 15 miljarder kronor eller runt 200 kronor mer i skatt i månaden för varje löntagare. Alternativet är att prioritera om kommunens finanser. Men lärarna är inte ensamma om att känna sig förfördelade. En halv miljon kommunalare och över hundratusen kommunaltjänstemän har också via sina fack krävt mer än vad de industrianställda redan gjort upp om, 2,6 procent eller omkring 700 kronor högre lön i månaden, på årsbasis.

– Vi behöver ett avtal som ligger över industrin ett antal år, sade Visions ordförande Annika Strandhäll när hennes förbund presenterade sina krav strax före jul.

Inte en chans, har motparten Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) svarat på det. SKL vill helst inte ha några siffror i avtalen, lönen ska sättas mellan chef och medarbetare.

Trycket på kommunpolitikerna, och i förlängningen även på skattebetalarna, kan bli stort.