Industrins avtal inget lönemärke för LO

LO anser inte att industriparternas uppgörelse är en lönenorm för andra. Den kommer att bestämmas först när något förbund inom LO-samordningen skrivit under ett nytt avtal.

När LO-styrelsen i går tog ställning beslutade den om två olika saker. Det var dels en rekommendation till LO:s tre industrifack att teckna avtal, dels ett beslut att resten av facken själva ska driva vidare sina lönekrav.

– Vi kommer inte att ompröva kraven i LO:s avtalsplattform. I industrifackens uppgörelse saknar vi jämställdhetspotten, avtalade begränsningar av visstidsanställningar och en satsning på de lågavlönade med ett krontalspåslag, säger Per Bardh, LO:s avtalssekreterare.

Han förklarar att LO inte har tagit ställning till vad som ska vara lönemärke i vinterns avtalsrörelse.

Det kommer LO att göra när ett av förbunden i LO-samordningen har slutit ett avtal. Och då är det LO-styrelsen som tar ställning till om det ska vara märke och fungera som rättesnöre för andra avtalsområden.

Den uppfattningen delar förbunden i LO-samordningen.

– Vi ser inte det här som ett märke. Vi är elva förbund som har enats om LO-samordningens frågor och krav och det är dem vi driver. Vi går nu inte med ett yrkande på 2,6 eller 3 procent till våra motparter utan står fast vid våra krav, säger Ella Niia, ordförande för Hotell- och restaurangfacket (HRF).

Att industrin slutit avtal med löneökningar på 3 procent under 14 månader kan dock göra det betydligt svårare för de övriga LO-förbunden att lyckas nå en högre nivå, även deras lönekrav ligger på 3,5 procent på ett år. Hur stora chanser LO-samordningen har att få ut mer vill varken Ella Niia eller Hans Öhlund, ordförande för Fastighets, diskutera.

– Det är inget jag vill sia om. Det blir en diskussion vi får ta när vi har det första avtalet inom samordning på gång säger Hans Öhlund.

IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger att LO-styrelsens beslut – att både förespråka att LO:s industrifack skulle skriva på avtalet och att fortsätta att driva sina lönekrav – kan uppfattas som dubbla budskap. Alla är ju överens om att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska normera lönerna på hela arbetsmarknaden.

– Vi accepterar krontalspåslag som LO förespråkar. Och vi har inga problem med att avtala om begränsningar av visstidsanställningar. När det gäller jämställdhetspotten har vi vår egen uppfattning och det betyder att det finns extra pengar till vissa grupper, men inte till hela avtalsområden, säger IF Metalls ordförande.

Och han är noga med att påpeka att det finns en kostnadsram som är satt av industrins avtal.

När Stefan Löfven pratar om att det är ok med extra pengar till vissa grupper då handlar det om samma avtalsområden som LO vill ge jämställdhetspotten, men för IF Metall är det viktigt att de extra pengarna inte går till hela avtalsområdet utan bara till en tredjedel av dem som finns på området.

Än har IF Metall inte någon konkret uppfattning om hur mycket det här kan handla om. Men det handlar om något utöver 3 procent som är ”något lite extra”.

– Det får inte vara hur mycket som helst, för då spricker normeringen, säger Stefan Löfven.

Och det ska vara en sådan summa att den påverkar löneläget om den går till en tredjedel på avtalsområdet, men den ska inte göra det om den sprids ut på alla på avtalsområdet.

Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren har tidigare beskrivit jämställdhetspotten som ett samhällsproblem. Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe säger nu:

– Vårt avtal måste vara norm annars knäcker vi lönebildningssystemet.

Göran Jacobsson