Håkan Juholt kan leda Socialdemokraterna i en stark oppositionspolitik mot nyliberala marknadsexperiment. Ge honom chansen att göra det! manar tre LO-förbundsordförande.

Det har blåst ordentligt kring vår partiledare Håkan Juholt. Den olyckliga historien om den riksdagsbetalda hyran har följts upp av den ena orimliga anklagelsen efter den andra. Nu när Juholt bett om ursäkt är det uppenbart att den mobbningsartade förföljelsen handlar om helt andra saker än hans personliga lämplighet som partiledare.

Det hela handlar om politik på minst två plan.

Ett styrs av att den borgerliga pressen tar varje chans att undergräva Håkan Juholts ställning och därmed minska socialdemokratins möjligheter att återta regeringsmakten.

Ett annat bygger på en intern maktkamp i S där i första hand delar av riksdagsgruppen förser media med desinformation.

Vi förstår inte, i detalj, drivkrafterna bakom det självdestruktiva agerandet, men en faktor framstår som uppenbar: starka krafter i partiet vill motverka den självkritik som i sig är en förutsättning för att socialdemokratin ska kunna formulera en slagkraftig och verklighetsförankrad oppositionspolitik.

Socialdemokratin är ju i allra högsta grad medskyldig till – och har ibland varit direkt pådrivande i – utvecklingen av det genomkommersialiserade samhälle som Sverige har utvecklats till.

Nu när avigsidorna med alla dessa nyliberala experiment blivit uppenbara framstår denna interna oförmåga att göra upp med den egna skulden som ett problem i sig.

Människor i gemen ser tydligt och klart hur politiken leder till att viktiga samhällsfunktioner förvandlas till marknadsspektakel, de ser hur processen ökar klassklyftorna och göder rövarföretag. Något som blivit skrämmande tydligt genom de vårdskandaler som nyligen uppdagats.

Bakom detta ser vi hur socialdemokratin närt en närmast naiv tilltro till företagens förmåga att uppträda ansvarsfullt och följa ingångna avtal.

I dag har vi en ordning där uppåt 600 miljarder kronor används i offentlig upphandling – men där Sverige visat sig sämst i Nordeuropa på att ställa sociala krav i upphandlingsunderlagen – trots att EU ger utrymme för sådana krav. Resultatet är att människor från bland annat de forna öststaterna tas in på den svenska arbetsmarknaden, under närmast slavliknande villkor. Och oftast finns det inte tillstymmelse till kontroll av att kvalitetskrav i upphandlingsvillkoren efterlevs.

En konkurrens som skulle tjäna skattebetalarna och ge förbättringar och ökad valfrihet har i stället kunnat användas för att pressa arbetskraften till det yttersta och tänja på regelverkens gränser.

Sådant bäddar för en tjänstemarknad styrd av kvalitetsbrister och lönedumpning.

Samma felutveckling ser vi på områden som ska organiseras helt inom den privata marknadens ram: obalanser mellan å ena sidan urstarka upphandlare i handel och industri och å andra sidan upphandlade verksamheter inom diverse tjänstesektorer, leder till att företag med utvecklingsförmåga och kvalitetsambitioner tenderar att slås ut i ett evigt priskrig. På sikt gynnar den ordningen vare sig konsumenter, näringsliv eller samhället i stort.

Det leder i sin tur till att det behövs en politik som sätter fokus på konkurrensvillkor och aktivt motverkar marknadsstörningar där företag tillskansar sig fördelar via olika former fusk. Sverige behöver en ordning med strikta krav som dels ska säkra att konkurrensen sker på lika villkor, dels gynnar företag som kan utvecklas och bära ett samhällsansvar.

Sådana anständighetskrav är inte särskilt radikala ens ur ett liberalt marknadsperspektiv och de går också oftast utmärkt att förena med alla de EU-regler som styr det mesta i vårt land. Men eftersom den svenska politiken i så hög grad har styrts av föreställningen att offentlig verksamhet är dyr och ineffektiv och att de privata alternativen inte bara är effektivare utan dessutom styrs av höga ideal, så har moraset fått fortgå utan egentlig politisk opposition.

En orsak till det mobbningsartade drevet mot Håkan Juholt är att han faktiskt vill vända den utvecklingen.

Att alliansen tar till den USA-importerade taktiken att hitta klandervärda saker i motståndarens vandel när sakfrågor­na inte riktigt räcker till, må vara en sak. Men när samma sak sker internt är det inte bara allvarligt: på sikt äventyrar det hela arbetarrörelsen.

För med ett enat uppträdande finns det utrymme att skapa en slagkraftig, verklighetsförankrad och i sann mening samhällsförbättrande politik. Och trots att svenskar i gemen säkert har ett rätt stort personligt förtroende för Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, är också en växande majoritet grundligt trötta på det marknadsdravel som styrt samhällsutvecklingen de senaste 20 åren.

Kring detta går det att bygga en realistisk och slagkraftig oppositionspolitik. Vi vet att Håkan Juholt står för idéerna. Frågan är bara om han ska få arbetsro att förankra och utveckla dem till en sammanhållen politik, eller om han ska tvingas till ett evigt gatlopp baserat på internproducerade motsättningar.

Vi hoppas på det första alternativet.

Mikael Johansson
Förbundsordförande Målarförbundet

Lars Lindgren
Förbundsordförande Transport

Jonas Wallin
Förbundsordförande Elektrikerförbundet