Den här veckan inleds rättegången mot några nu åldriga Röda Khmer-ledare, ansvariga för det skräckvälde som skördade miljontals kambodjaners liv på 1970-talet. Det är ett första steg mot försoning i landet.

Men frågan är om vi har kommit så mycket längre i Sverige.

Under en rad av år försvarade många intellektuella svenskar frenetiskt både kinesiska ledares och Kambodjas ledare Pol Pots skräckregimer.

Den 2006 utgivna boken ”Pol Pots leende” av Peter Fröberg Idling visar att de Pol Pot-trogna svenskar som med författaren Jan Myrdal i spetsen besökte Kambodja på 1970-talet måste ha sett vad som skedde.

Men lovsång och hyllningar var allt de hade med sig hem. Och någon omvärdering har aldrig skett.

Efter massakern på Himmelska Fridens torg i Kina stormade en ilsken Jan Myrdal ut från ett offentligt möte sedan debattledaren ifrågasatt hans hyllning av regimens massmord.

Jan Myrdals försvar av förtryck­ande diktaturer är naturligtvis Jan Myrdals ensak, också det smått komiska i att denne ständige försvarare av samhällen utan yttrandefrihet är hedersord­förande och skriver krönikor i tidskriften FiB/Kulturfront vars grundplattform sägs vara att slåss för yttrandefriheten.

Men det sorgliga är att många intellektuella i Sverige än i dag har så svårt att ta avstånd från dåtidens tankar. Som om skräckens undfallenhet fortfarande härskar inför forna decenniers bestialiska mördare och deras fortfarande verksamma propagandamän i Sverige.

I Kambodja gråter i dag människor över sina torterade och mördade anhöriga under den rättegång som äntligen har startat.

Vår lycka är att den världsordning som Jan Myrdal och andra försvarare av skräckregimer förespråkat inte gäller i Sverige.

Då skulle fria fackförbund inte tillåtas och en artikel som denna skulle aldrig ha blivit skriven.