Foto: Anders Wiklund

– När det handlar om direktörerna själva finns inga gränser och inga kriser, säger Stefan Löfven.
IF Metalls ordförande är både arg och besviken på löne- och bonusutvecklingen hos direktörerna i de 100 största företagen. Men inte ett dugg förvånad.

– Så fort industriarbetare ska ha något är det kris och man tar till alla ursäkter i världen för att krympa utrymmet, fortsätter han.

IF Metall och medlemmarna ställde upp med krisavtal 2009 och 2010 för att rädda företagen i en besvärlig situation. Nu ser Stefan Löfven direktörslönerna segla iväg tre gånger snabbare än industriarbetarlönerna.

– Den här girigheten förstör klimatet på svensk arbetsmarknad. När det går dåligt ska direktörerna fortfarande ha bonusar och bra villkor – vi ska inte ha något.

– Och när det går bra, då ska de ha ännu mer. Men våra medlemmar ska ändå knappt ha något.

Stefan Löfven säger att han är väldigt orolig. Det handlar om orättvisorna som sådana – och för att löntagarna får kämpa för vartenda korvöre i en avtalsrörelse. Men hans oro gäller också det bredare samhällsperspektivet.

– Direktörernas agerande riskerar slita sönder arbetsmarknaden och kraftigt försvaga den framgångsrika modell som vi – trots olika partsintressen – haft en form av samförstånd kring, när det gäller villkoren på arbetsmarknaden.

Stefan Löfven skrev i våras ett brev till 24 företag med frågor om investe­ringar, löner och bonus. Han fick svar bara från ett fåtal och inte ens de svaren berörde utvecklingen av löner och bonus.

Han konstaterar att företagen under våren redovisade ökade bonusar, vd-löner och aktieutdelningar på sina bolagsstämmor. Men nu när industrin är mitt uppe i avtalsrörelsen möts han av nya krav på återhållsamhet.

– När vi förhandlade förra gången 2010 sa de till oss: Titta bakåt, vi har precis lämnat krisen, det finns egentligen inget utrymme för löneökningar.

– När vi förhandlar nu säger de att vi ska titta framåt, och att det inte finns något utrymme för det kan komma en enorm kris framöver.

Stefan Löfven, däremot, anser att det vi har framför oss är en vanlig lågkonjunktur.

– 2008 till 2009 sjönk fordonstillverkningen med 60 procent. Då var det kris. Nu räknar tyskarna med en femprocentig minskning. Det är en normal lågkonjunktur, den måste vi kunna hantera.

För 2011 gör de flesta bedömare prognosen att vinsterna kan komma att öka lite till, hävdar Stefan Löfven.

– Då är vi där igen på vårkanten 2012. Nya bolagsstämmor med nya höga vd-löner och aktieutdelningar. Men däremellan, nu i höst, vänder sig företagen till våra medlemmar och påstår att det inte finns något utrymme för löneökningar.

Hur påverkas avtalsrörelsen av siffror som visar höga lönelyft för direktörerna?

– Hoppas att fler blir uppmärksamma på vad det handlar om. Det visar också att våra krav är väl balanserade. Vi har ställt krav på 3,7 procent på ett år. Svensk industri står sig stark med löneökningar i den storleksordningen.

Direktörerna fick 5,2 procent på ett år.

– Kanske borde direktörslönerna hänga på våra avtal. Det vore ingen dum princip om företagen sa att den löneökning som förhandlas fram inom industrin, det är maximalt vad direktörerna ska ha.

– Då skulle direktörerna också få lite förtroende ute bland vanliga människor.

Fakta

Krisavtal

I mars 2009 tecknade IF Metall och Teknikföretagen det historiska krisavtalet, som gjorde det möjligt för industriföretagen att sänka arbetstid och löner med 20 procent. Enligt arbetsgivarna tecknade närmare 400 företag med sammanlagt cirka 50 000 anställda krisavtal. Avtalen gällde som längst till den 31 mars 2010.

Flera andra fackförbund och arbetsgivarorganisationer följde efter med liknande avtal.