Omvärlden ­smyger sig på

Just som industrins sex opartiska ordförande tagit över och leder förhandlingarna om nya löneavtal signeras intressanta löneuppgörelser i konkurrentländerna. Finland och Österrike har enats om nya avtal inom metall- och gruvindustrin för två respektive ett år.

Och de avtalade löneökningarna är, åtminstone i fallet Österrike, något som de svenska facken strävar efter. Höjningar på dryga fyra procent i ett ettårigt avtal är till och med en halv procent mer än vad Facken inom industrin krävt.

I Finland blev den slutliga uppgörelsen något mer blygsam, men den innehöll ändå löneökningar, engångsbelopp och förbättringar av villkor som kostnadsberäknas till drygt tre procent om året.

Uppgörelsen är tvåårig och ger direkta löneökningar i år på 2,4 procent och höjningar på 1,9 procent nästa år. Till detta kommer ett engångsbelopp på 150 euro (1 400 kronor) som utbetalas i januari 2012.

Parallellt med spurten i den svenska avtalsrörel­sen inom industrin vänds också blickarna mot Tyskland där stålindustrin just upplevt årets första varningsstrejker. Kraven från de 75 000 stålarbetarna i delstaten Nordrhein-Westfalen är sjuprocentiga löneökningar det kommande året.

Vilken betydelse detta och de utländska uppgörelserna har eller får för industrins pågående förhandlingarna är osäkert, men att både fack och arbetsgivare sneglar på omvärlden är tydligt. Detsamma gäller också de opartiska ordförandena som nu leder förhandlingarna.

Ambitionen under de tre veckor som återstår innan avtalen ska vara klara och underskrivna är att så gott som alla industriområden ska gå i mål samtidigt. Och uppgörelserna ska vara som trädda på ett snöre. Avvikelser kan förekomma, men de ska då vara väl motiverade och genompratade bland alla inblandade fackförbund och arbetsgivarorganisatio­ner.

Soloåkningar accepteras inte.

Den osäkerhet som präglar de pågående förhandlingarna inom industrin är de industriförhandlingar som sker utanför själva industriavtalets område. Det handlar om Pappers ansträngningar att hitta en löneuppgörelse i direkta förhandlingar med sin arbetsgivarmotpart.

Försöken att hitta en egen lösning – det gäller både löneökningarnas storlek och fördelning – möter dock motstånd från skogsarbetsgivarna som är intimt ihopkopplade med övriga industriarbetsgivare.

Med kommande uppgörelser – från förbund både inom industriavtalets ram och från Pappers som förhandlar utanför densamma – kan emellertid en situation uppstå som är obekant för alla inblandade. Det kan finnas avtal från konkurrensutsatta sektorn som ser olika ut.

Frågan är då vilket eller vilka avtal som görs till norm?