Så lades de äntligen, oppositionens alternativa budgetförslag och bland dem det redan i förväg så omtalade socialdemokratiska förslaget.

Men den som hade förväntat sig en omprövning av klassisk socialdemokratisk politik blir besviken.

Här finns starka satsningar på infrastruktur och utbildning, liksom hos de två övriga oppositionspartierna.

Dessutom finns både satsningar på A-kassa och pensionärer och en första nedbantning av Rut- och Rot-bidragen med i S-budgeten.

Men S skulle inte ha förlorat på att redan för 2012 föreslå en mer långtgående återställning av a-kassan.

I korthet föreslår S att pensionärerna får drygt 100 kronor i utjämning för den orättvisa beskattningen och S vill fortsätta utjämningen under kommande år.

Rut- och rot-avdragen vill Socialdemokraterna som första steg maximera till 25 000 kronor per person och år och i stället styra om pengarna till bygginvesteringar och till barnfamiljer och äldre.

Och i A-kassan vill S höja taket till 910 kronor. Ingen ska vidare behöva betala mer än 120 kronor i a-kasseavgift per månad.

Vänsterpartiet vill höja taket till 930 kronor. I V:s förslag ska ingen behöva betala mer än 100 kronor i månadsavgift.

Vänsterpartiet vill dessutom indexera a-kassetaket till löneutvecklingen så att ersättningsgraden inte på sikt återigen urholkas.

Miljöpartiet, som även i denna budget driver linjen att införa en gemensam försäkring för sjuka och arbetslösa, vill i väntan på denna omläggning höja taket i dagens A-kassa till 780 kronor, men bara under de första 100 dagarna.

Avgiften nämns inte i MP:s budget.

Möjligen kan man alltså tycka att Socialdemokraterna redan nu kunde ha tagit ett större kliv när det gäller a-kassa och pensionärsbeskattning.

Den statliga myndigheten Konjunkturinstitutet, vars uppgift är att göra prognoser och ta fram beslutsunderlag för vilken ekonomisk politik som regeringen ska driva, anser att reformutrymmet för satsningar under 2012 är hela dubbelt så stort som alliansregeringen avsätter för att stärka svensk tillväxt.

Att hålla uppe a-kasseersättningen underlättar inte bara ekonomins omställning till nya arbetstillfällen som på sikt formar konkurrenskraftiga företag, det är också oerhört centralt för att hålla uppe lön och inkomster även för dem som har jobb.

Dessbättre finns en klar expansiv linje i alla tre oppositionsbudgetar när det gäller satsningar på utbildning och infrastruktur.

De tre oppositionspartierna inser hur viktigt det är för svensk tillväxt att dessa områden ständigt utvecklas så att Sverige kan generera pengar både till högre vinster, högre löner och större välfärd.

Att som Anders Borg ständigt förklara att den svenska staten har internationellt sett lysande ekonomi samtidigt som tåg står still och svenska elever tappar i kunskapsnivå gynnar kanske bilden av honom själv som en von Anka-gestalt i sin penningbinge, men skapar naturligtvis ingen tillväxt.

Det är bra att oppositionen här har lyssnat på de experter som Anders Borg vänder dövörat till, låt vara att Miljöpartiet lyckas med konststycket att använda samma 15 miljarder kronor två gånger i sin budget utspridda på tre år, dels till egna satsningar, dels till att godkänna regeringens med all sannolikhet helt verkningslösa sänkning av krogmomsen.

Både S och V reagerar på att privatiseringar inom välfärden har gjort att många miljarder kronor varje år försvinner till privata vinster, ofta i skatteparadis på kontinenten.

Att en förändring måste till på detta område torde vara uppenbart. Det vi betalar i skatt till skola, vård och omsorg måste gå till skola, vård och omsorg och inte hamna som greenfee-avgift på en golfbana på Caymanöarna.