Just nu pågår en febril politisk aktivitet för att rädda den gemensamma valutan, euron, undan det globala kapitalets spekulationsattacker.

Men tyvärr vacklar stödet bland väljarna i Europa på grund av egoistiska och nationalistiska stämningar.

Sedan länge står det klart att Europa-projektets huvudmotståndare utgörs av den politiska högern. Det är logiskt med tanke på högerns traditionella egoism och nationalism. Vänsterns motstånd däremot bygger på förvirring och populism. Socialdemokratins växande tvehågsenhet är i det här läget djupt bekymmersam.

Mot den bakgrunden är det en politisk olycka om Jonas Sjöstedt segrar i kampen om partiledarposten för Vänsterpartiet. Risken är uppenbar att han kan mobi­lisera betydande delar av socialdemokratin i en anti-europeisk opinionsstorm. Sjöstedt är en enfrågepolitiker som gjort sig populär på EU-motståndet. Det avslöjar han tydligt i sin artikel på SvD Brännpunkt den 2 september, som måste betraktas som hans politiska program inför partiledarvalet.

Han skriver att ”den globala finanskapitalismen är ett instabilt och farligt system” som ”kräver mer av gemensam politik, inte mindre”. Men han föreslår motsatsen: mindre gemensam politik, inte mer, genom en avveckling av euron under – som han kallar det – ”ordnade former”.

Det första som händer efter en ”ordnad avveckling” är en serie devalveringar; Grekland, Portugal, Italien, Spanien, Storbritannien, Frankrike och så vidare.

När ett land devalverar innebär det att man sänker priset på sina exportprodukter för att öka sin export och få fart på sin ekonomi. Men det betyder dessvärre att också nästa land tvingas skriva ned priset på sin valuta för att kunna konkurrera. Och sedan följer land efter land …

Sverige, världens mest exportberoende land, kommer att drabbas hårt, trots en i dag unikt stark offentlig ekonomi.

Följden blir med all säkerhet en spekulationsvåg utan tidigare motsvarighet i världshistorien. De som har tillgång till effektiv information och stora mängder rörligt kapital säljer i förväg ut sina innehav av den valuta vars värde kommer att skrivas ned. Efter nedskrivning­en köper de tillbaka valuta till det lägre priset. En blixtsnabb och arbetsfri vinst. Devalverings- och spekulationsvågor har som främsta effekt att pengar överförs från dem som bara lever på sin lön dag för dag, till dem som har kapital rätt placerat och fasta tillgångar som fastigheter, fabriker, butiker, transportmedel och företag. Samma sak gäller vid en samtidigt sannolikt upptrappad turbulens på andra marknader, som aktiemarknaden, råvarumarknaden och så vidare. Vad Jonas Sjöstedt förespråkar är i praktiken en gigantisk överföring av pengar från fattiga till rika!

”Självklart har den finansiella krisen fler orsaker” än euron medger han i en bisats. Exempelvis ”den okontrollerade utvecklingen av finansmarknaden”. Han skriver att ”Bank och finansmarknaden behöver strama tyglar i form av nya regler och politisk kontroll”. Men samtidigt förespråkar han en avveckling av euron som faktiskt omöjliggör valuta­spekulation inom euroområdet.

För övrigt är det inte bara ”bank- och finansmarknaden” som behöver ”politisk kontroll”. Det gäller hela ekonomin, produktion, distribution och handel, som under de senaste tre decennierna genomgått en globalisering utan motstycke. Det är en utveckling som inte kan rullas tillbaka. Det är för övrigt knappast önskvärt, ens om det vore möjligt. Där­emot måste demokratin, folkens politiska makt över ekonomin, utvecklas så att den fungerar även över nationsgränserna.

EU-projektet och det monetära samarbetet är en förebild för andra folk och andra världsdelar, det hitintills mest löftesrika steget i riktning mot en globalisering av demokratin, en politisk motkraft till den globala kapitalismen som Jonas Sjöstedt, högern och spekulanterna nu i skön förening försöker köra sönder.

Bror Perjus
Journalist, författare och debattör