Teknikföretagen vill att lönen ska förhandlas lokalt utan centrala direktiv. Det är en direkt konfrontation med IF Metalls krav på att lönepåslaget ska vara lika stort till alla om de lokala parterna inte kommer överens.

Arbetsgivarna i verkstadsindustrin presenterar idag sina avtalskrav. Kravlistan läggs fram samtidigt som IF Metalls delegation för Teknikavtalet har möte.  Grundtanken i arbetsgivarnas linje är att de lokala parterna ska ha möjlighet att förhandla om riksavtalets allmänna villkor och om lönerna.

– Vi utesluter inte alls en central lönepott. Däremot vill vi inte ha några centrala pekpinnar för den lokala lönesättningen, säger Anders Weihe, förhandlingschef hos Teknikföretagen.

Hur stor en sådan pott kan tänkas vara vill han inte säga något om än och han hänvisar till det ekonomiska läget som han beskriver som extremt utsatt. Arbetsgivarna vill avvakta utvecklingen innan de säger något konkret om potten.

De centrala pekpinnar som ska bort är löneöversynen, måltalen och individgarantin. Löneöversynen är en genomgång som de lokala parterna gör för att undersöka om alla metallarbetare fått utvecklas i jobbet och fått lönepåslag för detta. Måltalen är en slags stupstock för löneöversynen – om någon eller några inte utvecklats i jobbet så finns det ändå en procentsats att betala ut, som en slags kompensation för utebliven utveckling. Syftet är att det inte ska löna sig för arbetsgivaren att låta bli att utbilda och låta de anställda utvecklas. Individgarantin är en garanti för att alla ska få något lönepåslag – brukar ligga på ungefär 60 procent av potten.

– I normal och högkonjunktur fungerar lönereglerna, men sedan 2008 har reglerna lett till en rad onödiga tvister och dem vill vi komma ifrån. De lokala parterna kan bättre avgöra vad som fungerar, säger Anders Weihe.

Teknikföretagen vill också ha regler för en effektiv förläggning av arbetstiden. Anders Weihe förklarar att det handlar om att utvidga korridoren för arbetstidens förläggning och om att införa möjligheten att använda fyra extra arbetspass per år. Om parterna lokalt inte kommer överens om arbetstidens förläggning ska dagarbetstiden vara mellan klockan sju och klockan 16. Och i det läget kan arbetsgivaren lokalt variera dagarbetstid med en halvtimme mer eller mindre. Den korridoren vill Teknikföretagen öka till en timme. Dessutom vill arbetsgivarna alltså ha fyra extra pass att spela med.

I motsats till facken vill verkstadsarbetsgivarna öka möjligheten att anställa på visstid – från 12 månader till 24 månader. Begränsningen till 12 månader finns redan i Teknikavtalet.

– I våra företag ser vi inget problem med att andelen visstidsanställda ökar. För att industrin i Sverige ska vara konkurrenskraftig med det kostnadsläge vi har behöver vi mer flexibilitet, säger Anders Weihe.

Fakta

Teknikföretagen vill dessutom:

• tillsätta en arbetsgrupp, som förenklar reglerna i avtalet.

• att företagen inte längre ska ta in fackavgiften.

• större möjlighet till individuella överenskommelser om övertidsersättning – handlar om att vissa grupper ska få högre lön eller extra semesterdagar istället för övertidsersättning.

• att tjänstemännen i Unionen ska ha möjlighet att få helt individuella löneavtal.