I LO-Tidningen den 26 augusti svarar representanter för 6F på arbetsgivarsidans utspel i Svenska Dagbladet om att LO-medlemmar vill ha en mer decentraliserad lönebildning. 6F-representanterna menar att syftet med utspelet är att hålla nere lönerna och att arbetsgivarsidan utgår från en annan verklighet än LO-medlemmarnas.

Vi i chefsorganisationen Ledarna delar flera av 6F:s åsikter men är djupt oroade över oviljan att diskutera kärnfrågan: LO-medlemmar är lika intresserade av en individuellt satt lön som alla andra. Att fortsätta bortse från detta faktum kan bara leda till att den svenska modellen dör.

Vi håller exempelvis med om att det verkliga syftet med kollektivavtal är att säkerställa en trygghet för den anställde. Ledarnas medlemmar är chefer som håller lönesamtal med medarbetare som LO organiserar. Chefer vill ha trygga medarbetare. Det vinner alla på.

Men vi tycker att LO-representanterna går fel när de inte inser att deras medlemmar vill få sin lön satt i samtal med den som kan se och bäst uppskatta den enskilda arbetsinsatsen: den närmaste chefen.

Kollektivavtal behövs som ett stöd för den enskilde arbetstagaren i förhandlingar, men de ska inte diktera nivån på lönen eller fördela löneutrymmet mellan grupper.

Att löner bäst förhandlas i grupp är en förlegad idé från en tid då stora grupper på arbetsmarknaden bara hade gått ett fåtal år
i skolan, och skyddet av den enskilde var fackens viktigaste uppgift.

I dag består arbetsmarknaden av välutbildade medarbetare som på alla andra områden i livet vill och kan göra egna val. Bristen på inflytande över den egna lönesättningen skapar frustration och maktlöshet. Det vittnar våra medlemmar om. Och det kan vi läsa i den vetenskapliga litteraturen.

Det syns bland annat i Teresia Stråbergs doktorsavhandling (Stockholms universitet 2010) där hon studerade inställningen till individuella löner hos kommun­anställda. Hon fann ett starkt stöd aför att löneutvecklingen ska styras av egna prestationer och resultat. Men ändå vittnade en majoritet att deras möjligheter att påverka lönen var små eller obefintliga.

Det finns inget hot mot fackföreningsrörelsen i att förändra kollektivavtalen så att de bättre speglar de människor som avtalen omfattar. Tvärtom! Att fortsätta ducka för att samhället har förändrats kan bara leda till ett försvagat fack.

Annika Elias
ordförande Ledarna,
Sveriges chefsorganisation