”Varför ska vi alltid stå tillbaka?”

Högre löner och möjlighet till facklig koll står högt på önskelistan inför avtalsrörelsen för chokladarbetarna på Cloettas fabrik i Ljungsbro utanför Linköping. Men även arbetstid och hälsa är viktiga frågor.

Den söta chokladdoften ligger tung i luften på dragéavdelningen där tonvis av karameller som Polly och chokladlinser tillverkas varje dag.

– Vi måste hålla koll hela tiden, säger Anna Kampner och startar om en Kinapuffspanna som stannat i förtid innan puffarna hunnit få sin blanka yta.

Hon är klubbordförande för Livs men jobbar ändå skift på halvtid.

– Jag vill vara kvar i produktionen för att behålla en fot i arbetet, säger hon.

Även klubbstyrelsekollegan Louise Schelin jobbar fackligt på halvtid. Resten av tiden tillverkar hon Mumsmums. Men nu tar arbetet med att ta fram ett nytt lönesystem mycket tid.

Det gamla systemet, med en trappa i sex steg, byggde bara på befattningar. Nu ska de anställda vara mer flexibla och kunna hoppa in på fler ställen i produktionen – och då måste även lönesystemet anpassas.

Lönen är en viktig fråga i avtalsrörelsen. De senaste åren har de anställda på Cloetta inte fått mer än ökningen i det centrala avtalet. Och den har varit låg trots att livsmedelsföretagen inte drabbades särskilt hårt av industrikrisen.

– Vi stod tillbaka förra gången. Vi borde få mer nu eftersom livsföretagen gått jäkligt bra hela tiden, säger Louise Schelin.

Att facket ska få tillgång till löneuppgifter för samtliga anställda är en annan viktig fråga. Sedan förra avtalsrörelsen får klubben inte ut några lönelistor, då arbetsgivarna anser att det strider mot personuppgiftslagen.

– Det är ett jätteproblem när vi ska bygga nya lönesystem, göra lönekartläggningar och kontrollera så att allt blir rätt, säger Anna Kampner.

Även om löneökningar är viktiga, är det viktigare att jobben blir kvar om det blir en ny kris, tycker hennes kollegor vid dragélinan. Men lite mer vill de ändå ha.

– Visst förstår vi om det inte blir så mycket. Men när man ser cheferna ständigt roffa åt sig höga löner undrar man ändå varför vi alltid ska stå tillbaka, säger Maud Andersson, som jobbat 35 år på fabriken.

Fortsatt arbetstidsförkortning i form av arbetstidskonton är också viktigt, liksom hälsofrågor.

– Vi som går skift borde få regelbundna hälsokontroller. Det hade vi förut, men det har dragits in, säger någon.

– Och tandvård. Vi går i sockerdammet hela dagarna och det ingår i vårt arbete att provsmaka flera gånger om dagen, fortsätter en annan.

Egentligen är huvudpunkterna ganska självklara inför avtalsrörelsen, konstaterar Maud Andersson.

– Mer pengar och ledigt. Mindre och lättare jobb. Det vill vi väl alltid ha, sammanfattar hon och skrattar.