Arbetsgivarna går emot LO-kravet på en jämställdhetspott. Svenskt Näringsliv avvisar också fackets krav på att begränsa visstidsanställningarna.

Det förklarar Christer Ågren, Svenskt Näringslivs vice vd, i en intervju med LO-Tidningen om den kommande avtalsrörelsen.

– Jag köper inte fackets resonemang att en stor grupp kvinnor är felavlönade. Handelns anställda i Sverige har nästan 90 procent av industrins löner. Och det gör att de tillsammans med sina kollegor i Danmark ligger högst i världen i förhållande till landets industri, säger han.

Efter förra avtalsrörelsen startade arbetsgivarna en diskussion för att förbereda sig för kommande förhandlingar med facken. Slutsatserna är Svenskt Näringslivs plattform inför den kommande avtalsrörelsen. Tanken är dock att plattformens fyra punkter ska vara centrala under en längre tid.

Arbetsgivarna beskriver sin linje så här:

• Industrins avtal ska vara norm för alla andra avtalsområden.

• Lönepåslag ska vara ansvarsfulla.

• Mer företagsnära kollektivavtal.

• Löneutjämning ska motverkas.

Industrinormen. Både fack och arbetsgivare anser att den internationellt konkurrensutsatta sektorn ska fungera som norm för de andra lönerna. Christer Ågren säger att det är viktigt att inte prisa ut sig i konkurrensen.

– Med detta mål skiljer vi oss inte från facket, men det sker inte automatiskt, säger han och förklarar:

– Pappers skrev inte på det nya industriavtalet och Transport reserverade sig i LO-styrelsen mot uppfattningen att det nya industriavtalet kan fungera tillsammans med LO-samordningen.

Ansvarsfulla lönepåslag. Detta betyder för arbetsgivarna att löneutvecklingen ska bidra till att tillväxten blir hög och att arbetslösheten minskar. I slutet på våren förklarade Konjunkturinstitutet att lönehöjningar på 3,1 procent är förenliga med sjunkande arbetslöshet. Christer Ågren har ingen annan uppfattning, men han tycker det är viktigt att ha koll på den ekonomiska utvecklingen, eftersom läget är osäkert.

– Jag hoppas att facken hänger med i den här utvecklingen och inte blir fast i analyserna från i våras.

Företagsnära avtal. Arbetsgivarna vill att kollektivavtalen ska göras om så att mycket mer kan beslutas på lokal nivå.

– Vi vill se större möjligheter för individen att påverkas och då inte minst när det gäller lönen, säger Christer Ågren.

Han pekar på Sacoförbunden och Ledarna som förebilder. Och för honom är det en orsak till att dessa organisationer ökar sitt medlemsantal.

– Fack som vill ha centrala regleringar i stor omfattning har en föråldrad syn. Det visar sig inte minst genom att de tappar medlemmar.

Christer Ågren hävdar att LO-förbund som tappar mycket medlemmar är ett hot mot den svenska modellen. Facken behöver vara representativa för att den svenska avtalsmodellen ska fungera och för att slippa att lagstiftarna blandar sig i, anser han.

Ingen löneutjämning. När arbetsgivarna säger att de vill motverka löneutjämning handlar det om både jämställdhetspott och låglönesatsning – två LO-krav som facken kommer att driva gemensamt.

Problemet med utjämnade löner är enligt Christer Ågren att det då inte lönar sig att anstränga sig mer eller ta på sig mer kvalificerade arbetsuppgifter. Samtidigt som enkla jobb försvinner och det blir svårt för många att komma in på arbetsmarknaden. Det drabbar i stor utsträckning invandrare och dem som inte har godkända betyg från gymnasiet, enligt arbetsgivarnas företrädare.

– De höga introduktionslönerna förstärker problemet och gör att vi har ett samhällsproblem, säger han.

Christer Ågren tror inte att det finns någon risk för att det kommer skapas ett låglöneproletariat om löneutjämningen avstannar och ingångslönerna sänks. Enligt en undersökning som Svenskt Näringsliv har gjort är det mycket få som blir kvar i låglönejobb. Efter sex år är mindre än en tiondel kvar bland de lägst betalda, resten har bytt bransch.

Inför den förra avtalsrörelsen byggde arbetsgivarorganisationerna upp en stark sammanhållning. Än finns inga beslut om hur detta ska fungera i den kommande avtalsrörelsen.

Då skulle alla arbetsgivarorganisationer som ville sluta avtal utanför normen diskutera detta med de andra. Särskilt om det rörde lönenormen, den allmänna kostnadsnivån och maktfrågor. Christer Ågren säger att detta förhållningssätt är viktigt också i den kommande avtalsrörelsen.

LO-Tidningen har tidigare berättat om fackens avtalskrav. I flera delar står fackens uppfattning i konfrontation med arbetsgivarnas.

Jämställdhetspotten. Svenskt Näringsliv anser att alltså att jämställdhetspotten är ett samhällsproblem, som inte alls syftar till att öka jämställdheten. Svenskt Näringslivs vice vd säger att det är en lättare väg att marknadsföra detta som jämställdhetspotter än som löneutjämningspotter, som är vad det egentligen handlar om. Om LO-förbunden på allvar vill ta itu med felavlönade kvinnor borde de göra som sjuksköterskorna – skriva om kollektivavtalen så att löner kan sättas lokalt i större utsträckning, säger han.

Visstidsjobben. Lika avvisande är svaret när det gäller fackets krav på en begränsning av visstidsanställningarna. Arbetsgivarna tycker att det är ett ingrepp i deras rätt att leda och fördela arbetet. Och sådana maktförändringar är arbetsgivarna känsliga för. Men kanske det finns en öppning – om facket i utbyte kan gå med på en ändring av anställningsreglerna.

Försäkringarna. LO-förbunden vill ha förbättringar på en lång rad punkter när det gäller avtalsförsäkringarna. Och där tycks det i alla fall finnas en öppenhet från arbetsgivarna att förhandla.

Lönerna. Facken har ännu inte formulerat några lönekrav. Med all säkerhet kommer fack och arbetsgivare inte ha samma uppfattning om vad som är ansvarsfulla lönepåslag.