Foto: Fredrik Sandberg Bild: Fredrik Sandberg

– Vårt bibliotek har en unik samling vänsterlitteratur. Men vi arrangerar också seminarier och främjar forskning om arbetarrö­rel­sen. Den verksamheten blir lidande om lokalfrågan inte får en bra lösning, säger Ulf Jönson och Hans Karlsson.

 

Efter 109 år i centrala Stockholm måste Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek flytta. En viktig institution inom arbetarrörelsen riskerar att tappa i betydelse och antal besökare.

– Det kom som en kalldusch, säger Ulf Jönson, tillförordnad chef vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, om det besked han fick just före semestrarna.

Senast den 1 oktober 2012, samma år som Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek fyller 110 år, måste arkivet och biblioteket ha lämnat lokalerna nära Norra Bantorget i Stockholm. Fastighetsägaren, LO-ägda AB Folkets hus i Stockholm, vill i framtiden hyra ut till någon som kan betala marknadsmässig hyra.

För Arbetarrörelsens arkiv och biblio­tek är de nuvarande lokalerna – 2 000 kvadratmeter i Stockholm plus magasin i Runö och Grängesberg – i och för sig inte idealiska. Magasinen är på väg att bli fulla, och en diskussion om lokalbehovet inleddes hösten 2010. Men när institutionen lämnade en promemoria om lokalfrågan till LO, i januari i år, så var det för att LO signalerat att lokalerna skulle hyras ut till en fullbetalande hyresgäst.

– Vi trodde att vi skulle få hjälp att systematiskt söka efter bättre lokaler, säger Ulf Jönson. I stället fick vi ett datum då vi ska ut, och rådet att anlita en konsult för att ordna nya lokaler. Plötsligt är vi under tidspress.

Ronie Ekström, vd i Folkets hus i Stockholm AB, är förvånad över att de anser att fastighetsägaren har ställt till det för arkivet.

– Flytten är deras eget beslut. De lokaler de har i dag är inte ändamålsenli­ga, säger han. Vi har diskuterat deras lokalbehov i samförstånd. Sedan är det sant att vi har andra planer för fastigheten.

På Arbetarrörelsens arkiv och bibli­o­tek finns unika samlingar av protokoll, böcker, tidningar, bilder, fanor och annat material från hela arbetarrörelsen: LO och LO-förbunden, Syndikalisterna, Socialdemokraterna, SSU, Unga örnar, Vänsterpartiet, Hyresgäströrelsen, folk­parkerna, gamla sjuk- och begrav­ningskassor och andra. Men också personarkiv med brev och anteckningar från arbetarrörelsens ledare, från Hjalmar Branting och Per Albin Hansson till Olof Palme och Ingvar Carlsson.

Det lockar forskare och studenter från universitet i Sverige och andra länder, liksom fackligt och politiskt intresserade – totalt 3 000 besökare om året.

– För kontakten med dem har läget mitt i Stockholm, nära LO och de flesta LO-förbunden, varit viktigt, säger Hans Larsson, som är ansvarig för biblioteksverksamheten. Risken är uppenbar att vi för­lorar besökare och kunnig perso­nal om vi tvingas flytta ut från stan.

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek är redan en ansträngd institution. Anslagen har varit oförändrade i över tio år – i praktiken en nedskärning. Antalet anställda har minskat från 30 till 20. Det kan LO, som är den viktigaste finansiären, inte ändra på, enligt LO:s kanslichef Kjell Ahlberg.

– Men om arkivet och biblioteket får lägre hyra i nya lokaler, samtidigt som vi kan tjäna mer på att hyra ut de gamla, så kan vi dela på vinsten. På så sätt kan arkivet och biblioteket få lite mer pengar för sin verksamhet.

Ulf Jönson och Hans Larsson förstår de ekonomiska motiven, men sörjer att arkivet och biblioteket bara diskuteras som en kostnad.

– Vi vill vidga frågan, säger Hans Larsson. Vad säger de fackliga och politiska organisationer som lämnar sitt material till oss? Vad säger forskarna?

– Vi är en stolt organisation med ett viktigt uppdrag. Arbetarrörelsen har byggt upp arkivet och biblioteket därför att den insåg att om den inte har hand om sin historia, så gör ingen annan det heller.