Blockaden av Berns pågår fortfarande, om än inte lika intensivt som tidigare. Förklaringen är att Berns har bytt ägare. Foto: TOMAS ONEBORG
Syndikalisterna ägnar sig åt hot och trakasserier, använder maffiametoder, drar sig inte för att bryta mot lagen och samarbetar med extremister och kriminella.
Det är budskapet i boken ”Syndikalisternas nya ansikte” av konsulterna Lars-Olof Pettersson, tidigare utredningschef på Byggnads, och Willy Silberstein, tidigare radioreporter på Dagens Eko.
– Det är viktigt att belysa vad det här är för organisation. Det finns en omedvetenhet om Syndikalisterna inom stora delar av vänstern. De använder metoder som liknar utpressning och tvingar företagare att betala så kallade skadestånd. Större delen av pengarna gå till organisationen, inte till de medlemmar som striden gäller, säger Lars-Olof Pettersson.
– Boken kommer inte att läsas av vanliga arbetare. Den syftar till att påverka politiska grupper på högerkanten och få dem att kräva hårdare arbetsrättslagar. Framför allt ska konflikträtten begränsas, så att alla fackliga organisationer omfattas av fredsplikt – oavsett om de tecknar kollektivavtal eller inte, säger Jan Abrahamsson, syndikalist och aktiv i Stockholms LS (Lokala Samorganisation).
Syndikalisterna har inga kollektivavtal. Därmed omfattas de inte av fredsplikt. De använder konfliktvapnet flitigt och toppar statistiken. ”Konflikt i första hand” heter ett kapitel i boken.
– Vi toppar statistiken därför att det förekommer så få konflikter i Sverige. Vi tar inte till strejker och blockader därför att det är kul, utan för att få motparten till förhandlingsbordet, förklarar Jan Abrahamsson.
Konflikten på Berns är det mest kända exemplet. Den började på hösten 2009 med att sju städare, som var anställda på ett bemanningsföretag, blev uppsagda när företaget sade upp städkontraktet. Blockaden har lett till att Berns har tappat publik och att flera evenemang har ställts in.
I höstas anlitade Berns Lars-Olof Pettersson och Willy Silberstein som konsulter för att ge råd om hur konflikten skulle hanteras. Uppdraget väckte deras intresse för Syndikalisterna. Resultatet blev en bok.
– Vi går ingens ärenden med boken. Vi har en granskat en organisation med våra metoder. Utgångspunkten är att vi vill värna den svenska modellen, betonar Lars-Olof Pettersson.
Han hävdar att Syndikalisterna kom med olika bud till Berns. Som mest var summan uppe i 1,4 miljoner ”så blåser vi av konflikten”.
– Två tredjedelar skulle gå till syndikatet och en tredjedel till städarna. Det blir väldigt knepigt när en organisation som utger sig för att kämpa för de värnlösa tar pengarna till sin egen verksamhet, anser Lars-Olof Pettersson som samtidigt ställer frågan: Hur många har betalat i det tysta för att slippa bråk?
Som mest hade Syndikalisterna 37 000 medlemmar 1924. De bildade organisationen SAC, Sveriges Arbetares Centralorganisation, 1910. De var starkast i glesbygd. Skogs- och gruvarbetare var ett par viktiga medlemsgrupper.
Under de sista tio åren eller så har SAC tagits över av ”våldsförhärligande ungdomar på vänsterkanten”, enligt författarna. I dag är SAC starkast i storstäderna och organisationen har föryngrats rejält.
– SAC är en ny organisation med en ny typ av verksamhet jämfört med för tio eller tjugo år sedan. Många medlemmar kommer från militanta grupperingar. Organisationen är starkast i servicenäringar som hotell- och restaurang och städbranschen, berättar Lars-Olof Pettersson.
Jan Abrahamsson håller med om att SAC har föryngrats och förändrats. Däremot håller han inte med om de nya medlemmarna är autonoma vänstermänniskor som förhärligar våld.
– Den bild de målar upp i boken stämmer inte, säger han.
Grekland på
