Att fackliga organisationer försöker påverka politiska beslut är naturligt.
Därför är det svårt att förstå hur den facklig-politiska samverkan mellan LO och Socialdemokraterna kan ses som ett hinder för samarbete mellan fackens huvudorganisationer.
Under två seminarier inom några få timmar i Almedalen kom frågan upp. TCO:s ordförande Eva Nordmark slog fast att TCO är och ska förbli en partipolitiskt obunden organisation.
Men Eva Nordmark ansåg också att LO:s koppling till Socialdemokratin varit ett hinder för ett djupare samarbete runt viktiga frågor för landets arbetstagare.
En liknande inställning förmedlade SKTF:s ordförande Annika Strandhäll en stund senare.
Men riktigt vad svårigheterna består av är svårt att se.
Tre tydliga institutioner har stor makt att påverka förhållandena för fackens medlemmar, det är arbetsgivare, fack och de politiska beslutsfattarna.
Att facken – likväl som arbetsgivarna – har täta och tydliga kontanter med politiker är därför en självklarhet.
Så långt är också de fackliga huvudorganisationerna eniga.
Också att kontakterna måste föras inom alla partier.
Att TCO och Saco som huvudorganisationer värnar om att stå partipolitiskt oberoende medan LO valt att ha kvar den historiska kopplingen till Socialdemokratin kan svårligen ses som annat än olika vägar att vara pragmatiska och få politikerna att lyssna.
När det gäller konkret fackligt arbete är nämligen den pragmatiska inställningen att föredra. Det gäller att skapa resultat.
Eller skulle det verkligen vara lättare, vilket man ibland hör, att skapa fler blocköverskridande överenskommelser inom arbetsmarknaden om bara LO:s facklig-politiska samverkan upphör?
Tillåt mig tvivla. Att Socialdemokrater och Moderater driver olika åsikter om hur en stor del av arbetslivet ska se ut beror inte på LO:s facklig-politiska samverkan.
Det handlar om politisk ideologi och människosyn. Och där har Socialdemokrater och Moderater olika synsätt oavsett fackens åsikter.
Att det skulle bli lättare att få igenom förbättrat anställningsskydd, åtgärder mot ofrivillig deltid, färre visstidsanställningar och liknande om bara LO blev partipolitiskt obundet är därför inte troligt.
Och när det gäller arbetsmarknadens innersta kärna, lönebildningen, har inte och ska inte partipolitiken ha något inflytande alls. Det är ett område som parterna klarar allra bäst på egen hand.
Både TCO, LO och Saco måste saluföra sina åsikter inom politiken. Delvis har de valt olika vägar för denna påverkan.
Men det är inget skäl till att inte kunna samarbeta runt de arbetsmarknadsfrågor alla organisationer har intresse av.
