Brakar EU ihop?

Sverige är ännu med i svindlarnas EU där kriserna skärps mellan kapitalisternas jakt på största möjliga profit och arbetarklassens och folkets krav på välfärdspolitik. Under senaste året har EU-etablissemanget hotat med att hela EU kan braka ihop.

I Grekland har nio generalstrejker organiserats med miljoner deltagare mot den socialdemokratiska regeringens folkfientliga nedskärningspolitik. Men regeringen struntade i protesterna och röstade igenom det nya åtgärdspaketet, vilket applåderades av EU och Internationella valutafonden (IMF). Paketet innebär bland annat lönesänkningar på 10 till 25 procent i statliga industrier och andra offentliga verksamheter, provanställningarna förlängs från två till tolv månader och lönedumpningarna blir drastiska inom privata sektorn.

Portugal är mycket nära en social explosion med nyligen tre miljoner i generalstrejk. Arbetare och unga i Spanien, England, Danmark, Belgien, Bulgarien, Frankrike, Irland, Lettland strejkar och demonstrerar allt våldsammare mot det ekonomiska stålbadet, som EU och det europeiska storkapitalet länge strävat efter att förverkliga.

Den svenska regeringen är marknadsfundamentalistisk med utförsäljningen av järnvägen. Nu råder totalt kaos och värre ska det bli. Men detta avskräcker inte nyliberala korsfarare med en religiös tro på marknadskrafterna, som vill privatisera järnvägen fullt ut.

Storbritannien och Nya Zeeland privatiserade sina järnvägar under 1990-talet. Men där blev det samma enorma kaos och stigande kostnader och biljettpriser. I Nya Zeeland har staten därför köpt tillbaka hela järnvägsnätet och i Storbritannien har de tvingats åter­reglera delar av det.

Med EU:s direktiv om att minimera offentlig sektor har privatiseringspolitiken exploderat i Sverige. Den folkliga upprördheten över att våra skattepengar blir vinster inom privat vård, omsorg och skola har diskuterats inom socialdemokratin och vänstern. Men de har inte agerat mot privatiseringspolitiken som sådan för att stoppa den.

Nej, våra skattepengar fortsätter att skapa vinster på 100-tals miljoner till friskolorna och till privatiserade sjukhus i regeringen Reinfeldts Sverige. I marknadsdiktaturens tidevarv överförs miljarderna till riskkapitalbolagens skatteparadis.

EU fortsätter att stärka och överta makten från medlemsländerna. Med sedvanligt EU-manipulerande baxades Lissabonavtalet igenom. Högeralliansen ställde sig bakom, och allt vad folkomröstningar heter avfärdades. De svenska socialdemo­kraterna och LO var med om att tillsammans med högeralliansen driva igenom Sveriges ja till Lissabonfördraget. I direkt motsättning till arbetarklassen och folkets intresse tar nu EU nya steg mot den federala staten med kapitalets maximala profitintresse i centrum, en grundlagsfäst moderatpolitik:

  • Arbetsrätten är inte längre en nationell angelägenhet, EU:s jurister beslutar.
  • Överstatligheten i ministerrådet ökar kraftigt genom att staternas vetorätt försvinner inom 63 områden.
  • Det är nu olagligt att Sverige för en politik för full sysselsättning, då marknadsliberalismen låser fast den ekonomiska politiken.
  • EU får ökad makt över lagstiftningen. Straffrätten blir överstatlig och EU beslutar om straff.
  • Europol, EU:s politbyrå, blir överstatlig och kan genomföra operativa aktioner i hela EU.
  • Om ett EU-land utsätts för väpnat angrepp är de övriga länderna ”skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel”.

Massarbetslösheten biter sig fast i Sverige. Reinfeldts huvudparoll är jobbskatte­avdraget för att få fler i arbete. Jobbskatte­avdraget skulle öka antalet arbeten, men i stället blev fler arbetslösa, i dag cirka 400 000.

Enligt statistiken är uppåt 30 procent av Sveriges unga arbetslösa. Detta är en ren klassfråga. Många arbetarungdomar kommer aldrig in på den svenska arbetsmarknaden utan går från kortare arbeten ut i arbetslösheten igen. Alltfler unga blir förtidspensionärer.

Detta är en katastrofal utveckling och en tickande bomb. Baksidan på parollen ”Det ska löna sig att arbeta” är ökad utslagning, slum och misär.

Klassklyftorna har blivit till stup i Sverige och i EU. Borgarregeringens skattesänkningar tillsammans med de ökade utgifterna för kommunerna, till följd av massarbetslösheten, tvingar fram ytterligare nedskärningar inom offentlig sektor. När pengarna är slut till offentlig verksamhet erbjuds två alternativ; lägg ner eller privatisera.

Ungdomarna som eldar upp bilar i storstadsförorterna ropar:

”Vi är bortglömda här, har inga jobb, inga pengar, ingenting!”

Redan på 1990-talet genomförde regeringen Persson det nya pensionssystemet, som nu genomförs i flera europeiska länder. Persson konfiskerade 258 miljarder ur pensionsfonderna, pensionärer blir fattigare och fattigare.

De hisnande klassklyftorna i Sverige och EU tvingar fram organisation och kamp underifrån mot deras slakt av välfärden. Skolstrejker har genomförts i flera storstadsförorter mot nedläggningen av skolor och välfärd. De folkliga protesterna, upproren och generalstrejkerna fortsätter mot svindlarnas EU.

Motsättningarna skärps. ”Tågupproret” är i gång i Sverige och kräver ett slut på avregleringarna. Med motstånd, motstånd och åter motstånd ska vi skapa ett mera rättvist och solidariskt samhälle.

Lars Forsell: ”Det finns inga skäl för optimism. Det finns inga skäl för pessimism. Det finns skäl för revolution.”

Hasse Nilsson
Lärare, musiker

Sven Wollter
Skådespelare