Totalt har 709 människor omkommit på svenska arbetsplatser under 2000-talet. De allra flesta som dör är män med LO-jobb.
58 personer dog på jobbet, eller i sviterna av skador som skedde där, förra året. Jämfört med året innan är det nio fler. Men 2009 var ett år med relativt få arbetsrelaterade dödsfall, om man nu kan uttrycka det så.
– Ökningen är allvarlig. Vi håller på att analysera siffror från 2010 och ser ökningar på flera områden. Men vi är inte klara, säger Mikael Sjöberg, generaldirektör Arbetsmiljöverket:
Även om analyserna inte är färdiga har verket upptäckt mönster. Dels har flera olyckor med någon koppling till den hårda vintern kommit in till myndigheten. Dels ses 2010 som ett tillväxtår, med fler arbetade timmar, och där finns viss koppling till ett ökat antal olyckor. Dessutom skönjer Arbetsmiljöverket en ökning av olycksrisker i samband med tidsbegränsade anställningar.

65 döda i snitt varje år under 2000-talet. Blir inte svensk arbetsmiljö bättre än så här?
– Jo, jag tror att vi kommer att få ner siffran. Bakom många dödsolyckor ligger ofta ganska enkla omständigheter. Det är tragiskt, men innebär samtidigt att det ganska enkelt går att förebygga. Här har arbetsgivaren ett otroligt viktigt ansvar. Även om man tycker att man får tjata, göra onödiga insatser och så vidare. Men det är ofta skillnaden mellan liv och död.

Ni gör ofta särskilda insatser mot branscher, eller som nu mot unga sommarjobbare. Får de effekter?
– De kan vara svåra att utvärdera. Men vår bedömning är det oftast ger effekt. Om vi tar rån mot bensinstation och kollektivtrafik har vi sett en väldig minskning efter våra insatser.
– Sedan har tyvärr vissa sektorer en tendens till kortlivade minnen. Våra insatser mot fallolyckor i byggbranschen glöms bort väldigt snabbt. Därför fortsätter vi där, i år är det mot mindre byggföretag. Vi kommer att inspektera cirka 1 400 företag med färre än 20 anställda.

Samtidigt skedde flera dödsolyckor 2010 i stora byggprojekt där gigantföretag är huvudentreprenörer med tydligt samordningsansvar.
– Man lägger ut arbetet på underentreprenörer som i sin tur kan anlita underunderentreprenörer. Överhuvudtaget är den nya rörligheten och uppsplittringen på arbetsmarknaden en försvårande omständighet i arbetet med samordning. Egentligen krävs mer av ett stort byggföretag för att få en framgångsrik arbetsmiljö när det lägger ut så mycket arbete. Det får mig att undra om de riktigt mäktar med.

Hur menar du?
– I dag kommer det in olika företag med olika kultur, regler, bakgrunder. På arbetsplatsen formas olika former av säkerhetskultur. Klart att det blir svårare att jobba med de här frågorna.

Vad gör ni åt det?
– Just i år är insatsen mot små byggföretag. Och de är ju nästan alltid underleverantörer. Visar det sig att det är väldigt dålig samordning på byggarbetsplatser får vi titta på byggplatssamordnare.

Har ni resurser att förebygga döds­olyckor i dag, med allt mer fokus på information och kommunikation snarare än inspektion?
– Ja, det tycker jag. Vi jobbar ganska tungt inom de olycksdrabbade sektionerna. Det är kombinationen av bra regler, inspektion och information som ger bäst effekt.

Ett annat tydligt mönster är att den som dör på jobbet är en man i ett LO-yrke.
– Det är ingen ny situation. Flera av de områden som har en högre risk är klassiska LO-yrken som bygg, anläggning och transport. Men kring dödsolyckor finns en medial och politisk diskussion. Medan det till exempel inte alls finns samma uppmärksamhet om belastningsskador som kvinnor i äldreomsorgen drabbas av. Och där pratar vi om enormt stora grupper som drabbas av ohälsa, för tidig pension och därmed låga pensioner.