Gränsen för förtidspension avgörs

Nya, hårda villkor minskar förtidspensione­ring­arna drastiskt. Men tolkar dessutom Försäkringskassan reglerna alltför strängt? Tre mål i Högsta förvaltningsdomstolen ska ge svaret.

Förändringarna i sjukförsäkringen den 1 juli 2008 har skakat om Sverige. Vid ett par tillfällen har regeringen tvingats backa. Villkoren för sjukpenning har mjukats upp något.

Reglerna för förtidspension, som numera kallas sjukersättning, ligger däremot fast. Och de får dramatiska följder. Försäkringskassan räknar med att antalet nybeviljade förtidspensioneringar ska minska från som mest drygt 70 000 per år till lite över 7 000.

– Men har Försäkringskassan tolkat de nya begreppen rätt? Vi är inte säkra på det, säger Phillip Eldon, förbundsjurist vid LO-TCO Rättsskydd.

– Regeringens utredare har funnit att Sverige har det snävaste kriteriet inom hela OECD för vad som är varaktigt nedsatt arbetsförmåga. Reglerna är alltså hårda nog, utan att Försäkringskassan ger dem strängast möjliga tolkning.

Just det anser Phillip Eldon och hans kollegor att Försäkringskassan gör. Det gäller kanske främst det grundläggande villkoret för förtidspension: att arbetsförmågan ska vara nedsatt ”stadigvarande”. Inte ”varaktigt”, som den tidigare termen löd.

I sina kommentarer till lagtexten förklarar regeringen ”stadigvarande” med att nedsättningen av arbetsförmågan ”bedöms bestå för all överskådlig framtid”.

– Det har Försäkringskassan i sin tur översatt till ”livslångt”, säger Phillip Eldon. Vilket är att gå ännu ett steg. Men om regeringen hade menat ”livslångt” kunde den ha skrivit det.

– Vi har argumenterat för att arbetsförmågan i stället ska bedömas vara nedsatt fram till månaden innan man fyller 65, alltså så länge man kan få sjukersättning. Men Försäkringskassan motsätter sig den tolkningen.

Försäkringskassan har valt en sträng linje också i fråga om det and­ra grundvillkoret för förtidspension: att alla möjligheter till medicinsk behandling och rehabilitering ska vara uttömda.

– I flera beslut har Försäkringskassan krävt att den sjuka faktiskt ska ha genomgått rehabilitering, och att den har misslyckats, säger Phillip Eldon.

– Men det kravet går alldeles för långt. Regeringen skriver ju att ytterligare rehabilitering ska bedömas vara utsiktslös.

Som ombud för demensvårdaren Maria Wiklund driver Phillip Eldon ett av de första sjukersättningsmål som Högsta förvaltningsdomstolen beslutat ta upp till prövning. Domen, som kan komma i höst eller i början av nästa år, är viktig. Det är först när Högsta förvaltningsdom­stolen sätter ner foten som vi vet vad som menas med ”stadigvarande” nedsatt arbetsförmåga och ”uttömda” möjligheter till rehabilitering.

– I dag finns mycket osäkerhet kring sjukersättningen. Regeringens förslag om de nya reglerna var inte så … genomarbetat. Allt gick väldigt fort. Propositionen ger otillräcklig vägledning.

I alla de tre mål som Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att pröva kommer begreppet ”stadigvarande” att belysas. Maria Wiklunds fall kan också besvara en annan fråga: På hur svaga grunder kan Försäkringskassan säga att ytterligare rehabilitering skulle kunna återställa arbetsförmågan?

Maria Wiklund behandlades i fem veckor vid Akademiska sjukhusets mottagning för smärtrehabilitering, där allt från medicinering och träning till kognitiv beteendeterapi prövades. Överläkaren slår fast att hon aldrig kan återfå mer än 50 procent av sin arbetsförmåga.

Men Försäkringskassans medicin­ska rådgivare (som inte har sett Maria Wiklund och inte läst alla läkarutlåtanden) framkastar att om hon slutar röka och går ner i vikt kan det ”teoretiskt” göra att hon blir bättre i framtiden. Vilket Försäkringskassan tagit fasta på.

– Ska man ta hänsyn till så hypotetiska påståenden? Då kommer möjligheterna till rehabilitering aldrig anses uttömda, säger Phillip Eldon.

– Och är livsstilsförändringar som att gå ner i vikt och sluta röka ”medicinsk behandling” i lagens mening? Försäkringskassans läkare är faktiskt själv osäker på det.