Utförsäkrade ska inte tvingas över till arbetsmarknadspolitiken om det är ”oskäligt”. Men vad som är ”oskäligt” säger regeringen ingenting om – det kommer att klarna först när juridisk praxis växer fram.

Kritiken mot hur de utförsäkrade behandlas handlar till stor del om att alltför sjuka personer skickas till Arbetsförmedlingen. Somliga har knappt orkat gå på ett enda möte, ännu mindre börja arbetsträna, och då är arbetslivsintroduktion inte meningsfull.

Den kritiken har regeringen tagit fasta på. Det finns faktiskt redan undantagsregler, som inneburit att drygt tusen personer som passerat tidsgränsen i sjukförsäkringen fått behålla sin sjukpenning. Men de undantagen är ”för fyrkantiga”, säger socialförsäkringsminister Ulf Kristersson.

Från och med 2012 ska sålunda utförsäkrade få stanna kvar i sjukförsäkringen om det vore ”oskäligt” att de tvingades lämna den. Men vad är ”oskäligt”?

I förarbeten till ny lagstiftning brukar regeringen precisera hur reglerna är tänkta att fungera. Det sker genom resonemang och exempel, som är mer för utförliga för att få plats i själva lagtexten. I den departementspromemoria om sjukförsäkringen som regeringen skickar ut på remiss kring påsk finns ingen sådan vägledning.

– Termen ”oskäligt” är inte okänd inom juridiken, är allt Ulf Kristersson kan säga.

– Vi ger juridiken ett stort ansvar, ja. Men jag tycker inte att det är fel.

Det betyder att det inte är politiker, utan i första hand Försäkringskassan, i andra hand förvaltningsrätter, kammarrätter och Högsta förvaltningsdomstolen, som får avgöra vem det är skäligt respektive oskäligt att utförsäkra. En gränsdragning som har stor betydelse för såväl enskilda människors försörjning som för tilltron till socialförsäkringssystemet.

Ulf Kristersson säger att myndigheterna ska se till ”den sammantagna problembilden” och bedöma om personen kan ”tillgodogöra sig” arbetslivsintroduktion. Han säger också att ”Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans ska sätta praxis”.

I en ”sammantagen” problembild skulle sociala faktorer kunna vägas in, som den sjukes ålder, utbildning och kunskaper i svenska. Ulf Kristersson vill inte ge ett klart ”ja” eller ”nej” när LO-Tidningen frågar om sådana omständigheter får finnas med i bedömningen, låt vara att hans svar snarast lutar mot ”nej”.

Fortfarande gäller den grundläggande regeln att det ska vara sjukdom som leder till arbetsoförmåga. Vi ska inte tillbaka till att allmänna arbetsmarknadspolitiska överväganden kommer in.

Däremot är de nuvarande undantagsreglerna för fyrkantiga. Det är den sammantagna, totala bilden som ska avgöra.

Det är en ”komplex” och ”mycket svår” bedömning, enligt Ulf Kristersson, som inte vill föregripa den juridiska praxis som ska utvecklas. På alla frågor om hur många personer som kan komma att bedömas annorlunda än idag svarar han:

– Jag har ingen uppfattning. Och det vore fel av mig att ha det.

Svaret är intressant inte minst från parlamentarisk-taktisk synpunkt. Regeringen tänker baka in lagförslagen om sjukförsäkringen i budgetpropositionen i höst. Det ska göra det svårare för oppositionen att fälla dem: Just i budgetfrågor krävs att oppositionen har ett samlat motförslag för att inte regeringen ska segra. Frågan är hur förändringar i sjukförsäkringen kan anses påverka statsbudgeten, samtidigt som regeringen inte har en aning om vilken effekt de får.