Har ni hört talas om Primeskandalen? Strax före jul avslöjade Aftonbladet att Svenskt Näringsliv via reklambyrån Prime betalat socialdemokrater för att propagera för så kallad tillväxtvänlig politik. Men att vår mest inflytelserika morgontidning Dagens Nyheter inte gjorde detta till en riksangelägenhet är förstås också en sensation. Dagens Nyheter liksom övriga media älskar ingenting högre än sosseskandaler.

De drar ut dem på längden och tvären, kallar in statsvetare för att förklara att socialdemokratin är körd, kommunikations- och retorikexperter berättar hur uselt de anklagade har försvarat sig, andra politiker får förfasa sig.

Slutsatsen blir alltid att det finns en grundläggande amoralitet inom själva socialdemokratin – hela partiet är maktfullkomligt genomkorrumperat. Ja, så ondskefullt att Göran Persson med hjälp av Laila Freivalds startade en tsunami 2004. Jag har mailat till chefredaktör Gunilla Herlitz och nyhetschef Åsa Tillberg med frågan hur nyhetsvärderingen såg ut bakom beslutet att just den här sosseskandalen inte fick skaka om det politiska Sverige. Men inget svar.

1994 gav Timbro ut en liten pamflett av SAF:s dåvarande informationschef Jan-Erik Larsson med titeln Bortom höger och vänster. Han förespråkade att sossehögern skulle slå sig ihop med resten av borgerligheten då båda grupperna delade världsbild. För att Sverige skulle kunna lämna det Larsson kallar ”jämlikhetsideologin” använde debattörer och politiker under 1990-talet nu döda retoriska figurer. Både Larsson och vissa socialdemokrater menade att det fanns ett ”civilt samhälle” och något som benämndes ”den lilla världen” som hotades av staten (läs välfärdsstaten). I dag behöver man inte krångla till det. Det räcker med att säga – tillväxt.

Den slutliga triumfen för Svenskt Näringslivs politiska strategi – bortom höger och vänster – var Mona Sahlins avskedstal till förtroenderådet där hon stödde alliansens politik. Att Svenskt Näringsliv betalar sossar för att propagera samma politik som Dagens Nyheter förespråkar och Dagens Nyheter inte blåser upp det till skandal visar förstås att intresset aldrig ljuger.

Men det är också ett demokratiskt problem. Om Primeskandalen hade blivit behandlad som en vanlig sosseskandal hade vi kanske fått veta både djup,  bredd och höjd på näringslivets kontakter och gamla åsiktsgemenskap med delar av socialdemokratin.

Men ni har väl märkt att det inte längre förekommer några skandaler överhuvudtaget sedan borgarna kom till makten. Politiker som är för tillväxt, det vill säga lägre skatter, har immunitet att bete sig lite hur som helst.

Det leder till medieuppmärksamhet en dag eller två men de löper inte längre gatlopp i offentligheten. Frågan är hur långt en borgerligt sinnad politiker kan tänja på moral och/eller juridik innan drev på nytt ska blåsas igång?