När Försäkringskassan beställer utredningar om svårbedömda sjukdomsfall ska utredningen inte säga någonting om arbetsförmågan.

Det sägs uttryckligen i Försäkringskassans nya riktlinjer för så kallade försäkringsmedicinska utredningar.

Sådana utredningar kan Försäkringskassan beställa från landstinget när sjukdomsbilden är komplicerad, till exempel består av flera diagnoser. De utförs av ett team som består av läkare, sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut och socionom, och används inte minst i samband med beslut om sjukersättning för att avgöra om arbetsförmågan är nedsatt ”stadigvarande”.

Med de nya riktlinjerna tar Försäkringskassan ett ännu fastare grepp om arbetsförmågebedömningen.

– Att bedöma arbetsförmågan är vår sak, säger Cecilia Udin, verksamhetsansvarig för sjukförsäkring vid Försäkringskassans huvudkontor.

När den försäkringsmedicinska utredningen uttalar sig om arbetsförmågan kan det inge falska förhoppningar.

Cecilia Udin säger också att teamutredningarna ska hitta möjligheter och visa på vägar till rehabilitering – inte ta fasta på det den sjuke inte klarar.

Redan i dag är det förstås Försäkringskassans handläggare som avgör om en sjuk person har rätt till ersättning eller inte. Men i de flesta fall har den bedömning av arbetsförmågan som utredningsteamen gjort fått genomslag i Försäkringskassans beslut.

Enligt tidningen Kommunalarbetaren betyder den nya ordningen att fler svårt sjuka kan nekas ersättning.  Tidningen beskriver i ett uppmärksammat reportage hur undersköterskan Christina Reyes nekades ersättning, trots att specialistteamet fann att hon saknade arbetsförmåga (först efter sin död fick Reyes rätt i domstol). I ett sådant fall behöver Försäkringskassan i fortsättningen inte gå emot teamutredningens bedömning av arbetsförmågan, eftersom någon sådan inte finns.

I de ”vanliga” sjukintyg som krävs för att få ersättning när man har varit sjuk i mer än en vecka ska läkaren fortfarande ge en rekommendation om hur länge man behöver stanna hemma från jobbet.