Platta ut, jämna till och markera ogillande till den som vågar sticka ut. Så ser jag LO:s linje avseende lönebildningen. Men det är en ideologisk och fyrkantig linje som för länge sedan borde ha övergetts. Inte minst för att medlemmarna förlorar på den.

I LO-Tidningen (nummer 41) kan vi läsa om en undersökning som ger vid handen att ”lönegapet” minskar. Att det minskar mellan branscher som domineras av ett visst kön och mellan arbetare och tjänstemän. Tillplattningen och utjämningen har äntligen burit frukt.

Är detta LO:s lönepolitiska ambition för framtiden? Det finns flera skäl till varför jag tycker att LO borde överväga en annan och modernare syn på lönebildningen.

Ett är att de flesta, inte minst unga medarbetare, vill ha en mer individuell lönesättning där den egna prestationen väger tyngst. Ett annat är att en liten lönespridning ger en tydlig signal till medarbetarna om att deras insatser på jobbet inte betyder särskilt mycket. Ett tredje är att LO:s medlemmar i längden förlorar på denna utjämning.

Men i debatten om lönerna går det inte att undvika att LO-förbunden under lång tid tappat kraftigt i medlemsantal. De unga överger facket. De välutbildade överger facket. Många företag i nya och växande branscher väljer att inte teckna kollektivavtal.

Allt detta är en avspegling av ett framväxande kunskapssamhälle, där fyrkantiga och kollektivistiska lösningar inte har någon plats. Sverige är idag ett individualistiskt samhälle, där var och en tillåts snickra på sitt eget livsprojekt. Men det är inte nödvändigtvis ett själviskt samhälle. Känslan för rättvisa finns fortfarande där, men den uttrycks i nya former och på ett nytt sätt.

På lönebildningens område syns detta tydligt. Almega lät 2009 undersökningsföretaget Novus Opinion genomföra undersökning bland unga medarbetare om deras syn på lönebildning. Resultaten finns presenterade i rapporten ”Rör inte min lön”. Där framgår att majoriteten av de unga vill se ett ökat inslag av individuell lönesättning och ökad lönespridning. Men att lönesättningen ska vara rättvis och grundas på tydliga kriterier.

Att LO:s medlemmar förlorar på en utjämnande lönepolitik är också belagt. Bland annat i rapporten ”Olikheter i lön och lönsamhet” från Almega. Den visar att en större lönespridning ger bättre lönsamhet. De företag som belönar medarbetare efter deras individuella insatser på jobbet är generellt mer framgångsrika.

Framgångsrika företag betalar högre löner. Samtidigt gäller det omvända. På de företag där lönen smetas ut jämnt över alla anställda är också lönsamheten sämre. Studien visar inte minst att lön är en viktig faktor för att motivera till goda arbetsinsatser.

Lönsamhet skapar löneutrymme. På vilket företag, det olönsamma eller det lönsamma, som det är bäst att vara anställd på säger sig självt.

Den gemensamma utmaningen för oss kollektivavtalsparter är att träffa kollektivavtal som fungerar för både företag och medarbetare i dagens samhälle. Och då håller inte gårdagens lösningar. Det gäller inte minst på lönebildningens område.

Jonas Milton
Vd Almega