På två år gick socialdemokraterna från en betryggande ledning i opinionsmätningarna till ett katastrofval. De egna missbedömningarna var allvarliga. Men åt den svåraste motståndaren fanns inte mycket att göra.

Den viktigaste enskilda förklaringen till den borgerliga valsegern finns nämligen i den internationella ekonomiska utvecklingen, enligt den analys som Socialdemokraternas kriskommission presenterade på fredagseftermiddagen.

Finanskrisen inleddes i USA hösten 2008 och sände chockvågor genom banksystemen i hela världen. Det kom att stärka förtroendet för regeringen Reinfeldt, eller snarare Reinfeldt-Borg, på tre sätt.

– De borgerliga gick till val 2006 på jobbfrågan, men arbetslösheten hade stigit. Finanskrisen gav regeringen någonting att skylla på, säger Morgan Johansson, ordförande i valanalysgruppen.

En andra mekanism blev att alliansregeringen fick framstå som garanten för ordning och reda i statsfinanserna. I en omvärld där land efter land vacklade, med Grekland som spektakulärt exempel, stod Sverige starkt. Då spelade det ingen roll att det var överskott från de socialdemokratiska regeringsåren som finansminister Borg lutade sig mot.

– För det tredje fick regeringen gå till val i uppgång, säger Morgan Johansson. 2009 var det värsta året, 2010 såg statsfinanserna och tillväxten vara på rätt väg. Det gav en stark ”feel-good-faktor”.

Socialdemokraterna hade alltså en motståndare med flyt. Men också en skicklig motståndare, betonar Anna Johansson, en annan av kriskommissionens ledamöter:

– Väljarna uppfattade inte att de borgerliga hotade välfärden.

Samtidigt hade det rödgröna laget problem. Det nystartade rödgröna samarbetet skrämde bort S-väljare: till miljöpartiet (som plötsligt fick ny legitimitet), till vänsterpartiet och över blockgränsen.

Nu är det inte hela sanningen – under 2009 återtog de rödgröna en komfortabel ledning i opinionen. En enda fråga förklarade det, nämligen sjukförsäkringen, som S surfade på fram till april 2010.

– Då skedde ett dramatiskt tapp på bara några veckor, säger Morgan Johansson. Vi kan inte skylla det på någonting annat än Greklandskrisen och den rödgröna budgetmotionen.

Det rödgröna budgetalternativet, som presenterades i början av maj, ledde till en obekväm debatt om fastighetsskatten och bensinskatten, som de ville höja med en  50-öring per liter.

– Bara de allra dyraste villorna skulle drabbas av vårt förslag. Men många gånger fick jag höra av väljare att ”sossarna vill återinföra fastighetsskatten”, säger Morgan Johansson.

Valanalysgruppen kan också peka på opinionsundersökningar som visar att bensinskattehöjningen var ett sänke, inte bara i glesbygden, utan också bland väljarna i storstadsområdena.

Efter att budgetmotionen lades fram i maj hände ingenting i opinionen på flera månader. Det rödgröna valmanifestet i augusti skulle ge ett lyft – men det uteblev. Det innehöll inte några starka, nya frågor som kunde sätta dagordningen för debatten, enligt valanalysen.

Inte ens löftet att under en enda mandatperiod utjämna skatteskillnaden mellan arbetande och pensionärer (som ju inte fått del av regeringens jobbskatteavdrag) gav någon effekt. Detta löfte kostade 17 miljarder kronor, men gav ingenting i form av väljarstöd.

– En felbedömning, säger Morgan Johansson kort.

De frågor där väljarna ansåg att de rödgröna hade den bästa politiken – sjukvård, social välfärd, miljö och pensioner – kom i stort sett bort i valrörelsens slutskede. Sista veckan före valet gjorde sjukförsäkringen comeback i valdebatterna, och det bidrog till ett litet lyft, men kunde inte avvärja katastrofen. Morgan Johansson sammanfattar:

–  När Socialdemokraterna sätter dagordningen genom att driva stora projekt – som budgetsaneringen på 1990-talet, kunskapslyftet, maxtaxan på dagis och det gröna folkhemmet – går det bra för partiet. Vi måste våga tänka stort igen, sammanfattar Morgan Johansson.