Foto: Jonas Ekströmer

– Hur många har jobbat svart?
Tio händer åker upp i luften. Det är halva klassen. Avgångselever på gymnasiets handelsprogram berättar om sina första erfarenheter av arbetsmarknaden.

Nu träffar de facket för första gången – eller andra, om man ska vara riktigt noga. I förra veckan var det Unionen. Nu har de just avverkat en heldag med Handels skolinformatörer Malin Skoglund och Daniel Söderberg Talebi.

Svartjobben har varit med på ett hörn.

– Det är alltid någon som tjänar på att du jobbar svart – och det är inte du, lyder Daniels sammanfattning.

Med något enstaka undantag har alla i klassen mer eller mindre erfarenhet av arbetslivet. Många jobbar vid sidan av skolan – till exempel i butik, på lager eller restaurang. Men det är bara ett par av eleverna som har träffat på någon från facket på en arbetsplats.

Nu möter de facket med öppna sinnen. De kommer inte med förutfattade meningar. Snarare har de inga åsikter alls.

– Jag har träffat klasser där ingen har en aning om vad facket är. Man får vara väldigt grundläggande, berättar Daniel Söderberg Talebi.

Intresset och engagemanget i klassen är det inget fel på. Arbetslivet väntar runt hörnet. Bara ett par elever tänker plugga vidare. Resten vill börja jobba när skolan slutar i vår.

Det här gäller deras framtid.

– Det viktigaste skälet till att vara med i facket är att man vill ha bra lön och bra villkor, brukar Daniel säga.

När dagen är slut skriver 13 av de 21 eleverna upp sig för studerandemedlemskap i Handels. Det är kvittot på att budskapet har nått fram.

– Det här är jättekul. Och framför allt är det viktigt. Det här arbetet gör stor nytta, säger han.

Till vardags jobbar han på Clas Ohlson. Så sent som för några veckor sedan började han en projektanställning som skolinformatör och skolorganisatör på Handels i Stockholms län.

Som skolorganisatör ska han se till att facket kommer ut i skolorna. Målet är 55 besök per termin i Stockholms län.

– Vi ska nå det målet. Det här en av fackets högst prioriterade uppgifter, säger han.

Allt färre unga går med i facket. Det beror inte bara på okunskap. En annan orsak är otrygghet.

– Det är svårt att ställa krav om man inte har någon trygghet alls. Det är svårt att gå med i facket om man jobbar på en arbetsplats där det inte ens finns kollektivavtal, konstaterar han.

I dag har mer än hälften av alla ungdomar otrygga jobb. Det är en utgångspunkt för Daniel Söderberg Talebi – både när han träffar eleverna i klassrummet och när han pratar om fackets strategi.

– Facket måste se arbetsmarknaden som den ser ut i dag – framför allt för unga. Vi måste nå ungdomarna på deras arbetsplatser när de jobbar på kvällar och helger.

Eleverna Li Nyberg och Gabriella Hellberg jobbar extra på kvällar och helger vid sidan av skolan. Nu är Li på Coop Forum och Gabriella jobbar på ett lager. Båda fick första jobbet när de var 16. De har varit barnflickor, en har varit på McDonalds och en har jobbat på kafé, för att räkna upp några exempel.

De har haft var sitt svartjobb. Nu jobbar de vitt.

– Jag jobbar helst vitt. Det en merit när man söker andra jobb. Jag kan inte gärna ta med ett svartjobb på listan, konstaterar Li Nyberg.

De går i trean på Frans Schartaus gymnasium i Stockholm, handelsprogrammet med inriktning mot turism. I år står kunskap om arbetsmarknaden på schemat. Förutom Unionen och Handels ska de hinna med studiebesök på Arbetsförmedlingen, Södertörns högskola och Hotell- och restaurangföretagarna.

– Det är suveränt. Vi får ta del av verkligheten. Det blir mer realistiskt när vi får träffa folk utanför skolan än när det bara är läraren som förklarar.

Båda har pojkvänner som arbetar. Ingen av dem är med i facket.

– Min kille jobbar på restaurang. Där har de inte ens kollektivavtal, berättar Gabriella Hellberg.

Tjejerna hade aldrig träffat på någon från facket före studiebesöken med skolan. De har ingen ”klar bild” av vad LO är.

– Många ungdomar vet inte så mycket om facket. I vår ålder tänker man: ”Varför ska jag gå med? Vad får jag ut av det om jag ska betala 200 eller 300 kronor i månaden?”

Nu är de fullproppade med nya kunskaper och kanske en aning nyfrälsta. De är inne på att gå med i facket ”som en trygghet”. När hela klassen får frågan är det 19 elever som svarar. 15 av dem tänker gå med i facket, fyra svarar kanske. Ja-svararnas vanligaste argument är tryggheten.

Daniel Söderberg Talebi har ett annat argument som han upprepar några gånger:

– Vad händer om få människor är med i facket? Då får vi lägre löner och sämre villkor. Vad händer om många är med? Då får vi bättre kollektivavtal, högre löner och bättre villkor.

Han är 21 år, bara tre år äldre än eleverna. Han talar samma språk och känner igen sig i deras erfarenheter. Det är viktigt.

– En skolinformatör ska inte vara äldre än 30 år, tycker han.