Anställningstryggheten allt svagare

Fler visstidsanställningar, hårda strider om bemanningsföretag och en ny Lavallag. Mycket har hänt på arbetsrättens område under den senaste mandatperioden.

Andra kvartalet i år hade 658 000 personer tidsbegränsad anställning, vilket motsvarade 16 procent av alla anställda. Att göra det lättare för företag att anställa var ett av den borgerliga alliansens löften inför valet 2006.

För att sänka trösklarna på arbetsmarknaden införde regeringen den allmänna visstidsanställningen, som arbetsgivarna inte behöver motivera. Den nya anställningsformen blev snabbt arbetsgivarnas favorit, men den har kritiserats hårt inte bara av facket utan också av EU.

Eftersom olika visstidsanställningarna kan staplas på varandra anser EU-kommissionen att Sverige inte lever upp till EU:s minimiregler för anställningsskydd. Kommissionen hotar med att stämma Sverige inför EU-domstolen, men det har inte fått regeringen att backa.

– Det är anmärkningsvärt. Regeringen brukar vara lyhörd för EU:s kritik, men när det gäller anställningstryggheten är det tydligen inte så viktigt, säger Dan Holke, LO-TCO Rättsskydds chefsjurist.

Han anser att de utökade visstidsanställningarna innebär en kraftig försämring för arbetstagarna.

– För att ha anställningstrygghet krävs en fast anställning. Det här innebär att en allt större del av arbetstagarna ställs helt utanför tryggheten, säger han.

Ett annat borgerligt vallöfte från 2006 var att det skulle bli lättare att starta eget, framför allt för kvinnor inom vården. Därför ändrades reglerna så att det räcker med en uppdragsgivare för att få F-skattsedel.

Även den reformen har kritiserats hårt av facket, då den i praktiken ger arbetsgivare ökade möjligheter att runda både las och kollektivavtal. I stället för att anställa kan de anlita enmansföretag för att slippa de regler och ansvar som gäller för arbetsgivare.

– På sikt kan det betyda att fler och fler blir uppsagda men samtidigt får höra att de är välkomna tillbaka dagen efter som egenföretagare. De har då varken rätt till semester, försäkringar eller lön enligt avtalen, säger Dan Holke.

Ett annat sätt att runda anställningstryggheten hamnade i fokus i årets avtalsrörelse. Facket försökte begränsa arbetsgivares möjlighet att använda bemanningsföretag i stället för att återanställda uppsagda med återanställningsrätt enligt las.

Fackförbunden förhandlade fram olika lösningar i sina avtal, men många både inom facket och i det rödgröna blocket vill ändå skärpa lagen.

Det kanske mest omfattande ingripandet i arbetsrätten har dock kommit i efterspelet till Lavaldomen.

Den svenska Lavallagen är en produkt av EU-rättens krav, men facket och de rödgröna anser att regeringen gjort för långtgående begränsningar av fackets möjligheter att ta till konfliktåtgärder för utländska arbetare.

Fackförbunden kan bara strida för den hårda kärnan i kollektivavtalen, vilket innebär att de inte kan kräva högre löner än avtalens miniminivå för utländska arbetare och inte heller kräva till exempel försäkringsskydd. Och om den utländska arbetsgivaren kan visa att han ger villkor på svensk nivå får facket inte vidta stridsåtgärder alls.

– Problemet är att det ofta finns flera olika kontrakt, ett officiellt att visa upp i Sverige och ett med de verkliga villkoren. Vi har inget kontrollsystem alls för det i Sverige och risken är att det blir ett laglöst land, säger Dan Holke.

Det har samtidigt blivit svårare för facket att teckna kollektivavtal med utländska företag då kravet på att de ska ha representanter i Sverige har slopats.

Så vill riksdagspartierna göra med arbetsrätten

Rättelse: I papperstidningen (och tidigare även i denna nätartikel) hade Miljöpartiets och Vänsterpartiets svar bytt plats. Vi beklagar detta.

Vill ni förändra turordningsreglerna i las?

Moderaterna: Vi vill värna om den svenska modellen. Vi vill inte genomföra förändringar i turordningsreglerna.

Centerpartiet: Ja. Många stora företag och fackförbund förhandlar redan i dag bort detta. Arbetsplatser med 1-9 anställda ska ha samma möjlighet. Saklig grund för uppsägning kommer naturligtvis att finnas kvar.

Folkpartiet: Las behövs, men behöver moderniseras, allra helst genom ett avtal mellan facket och arbetsgivarna. Om det inte är möjligt bör las ändras så att fyra personer kan undantas i stället för två.

Kristdemokraterna: I dag kan två nyckelpersoner undantas på företag med upp till tio anställda. Vi är positiva till att slopa gränsen för hur många anställda företaget får ha för att utnyttja undantagsregeln.

Socialdemokraterna: Nej.

Miljöpartiet: Nej, vi föreslår inga förändringar av turordningsreglerna.

Vänsterpartiet: Vi vill ta bort tvåpersonsundantaget och stärka återanställnings­rätten så att det inte är tillåtet att anlita inhyrda från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda med företrädesrätt.

Vill ni förändra reglerna för tidsbegränsade anställningar?

Moderaterna: Nej, men vi vill införa en lärlings­anställningsform för personer under 23 år. Villkoren ska regleras genom kollektivavtal. Arbetsgivaren ansvarar för att anställningen ges ett utbildningsinnehåll.

Centerpartiet: Vi vill förlänga möjligheten till provanställning till tolv månader. Vi vill införa avstampsjobb (unga anställs med lärlingskontrakt) med möjlighet till lägre ingångslön under det första året.

Folkpartiet: Reglerna ändrades och förenklades 2007. Vi kan tänka oss att diskutera mindre förändringar om det kan underlätta för fler att få jobb med bevarad trygghet på arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna: Vi vill fördubbla provanställningstiden. Det skulle underlätta anställning av bland andra långtidssjukskrivna, då det finns viss osäkerhet att anställa personer med lång sjukdomshistoria.

Socialdemokraterna: Vi socialdemokrater vill se över vilka åtgärder som kan vidtas för att öka antalet tillsvidareanställningar. Ett sådant arbete kommer vi att inleda skyndsamt efter valet.

Miljöpartiet: Det är ett problem att olika visstidsanställningar inte räknas samman vilket innebär att man kan vara visstidsanställd hur länge som helst utan att bli berättigad till fast avställning. Det bör ändras.

Vänsterpartiet: Kortare tidsgränser och maxtak mot stapling av olika anställningar. Objektiva skäl bör tillföras den allmänna visstidsanställningen, som bör ha högre arbetsgivaravgift. Starkare personsamband vid vikariat.

Facket kräver rätt till heltid. Hur ser ni på det?

Moderaterna: Politikerna som arbetsgivare har ett ansvar att komma tillrätta med ofrivillig deltid. Moderater i beslutande församlingar ska verka för att det i offentligt styrd verksamhet erbjuds möjlighet till heltid.

Centerpartiet: För oss är det viktigare att fler har ett arbete att gå till. Vi arbetar för att minska arbetslösheten. Med ”rätt till heltid” kan en del arbetsgivare tvingas säga upp personal.

Folkpartiet: Den frågan hanteras bäst mellan facket och arbetsgivaren. En lag om heltid skulle bara leda till att jobben blir färre. Bättre planering kan skapa fler heltidsjobb, bland annat i kommun och landsting.

Kristdemokraterna: Vi är positiva till att de som vill ska få jobba heltid, men vi tror inte att en stelbent lagstiftning är rätt väg att gå, då den i vissa fall kan leda till uppsägningar.

Socialdemokraterna: Rätten till heltid är en viktig jämställdhetsfråga och den offentliga sektorn ska gå före. Vi ger kommunerna 500 miljoner kronor per år 2011 samt 2012 för en satsning på heltidsanställningar.

Miljöpartiet: Vi vill ha rätt till heltid men vill helst undvika lagstiftning då den kommer att innehålla en mängd undantag. Vi tror på branschanpassade kollektivavtal och uppmanar parterna att lösa frågan.

Vänsterpartiet: Många arbetar i dag mindre än de vill och kan, för att arbetsgivarna bara erbjuder deltid. Vi vill lagstifta så att heltid blir norm på arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet, inte ett tvång.

Svenskt Näringsliv vill begränsa fackets möjligheter till konfliktåtgärder. Hur ser ni på det?

Moderaterna: Vi delar inte Svenskt Näringslivs syn i den frågan.

Centerpartiet: Vi vill att arbetsmarknadens parter, för att undvika ny lagstiftning, snarast tar sitt ansvar och enas om vilka proportionalitetsprinciper som ska gälla på svensk arbetsmarknad.

Folkpartiet: Vi försvarar konflikträtten på arbetsmarknaden, men det är viktigt att den används balanserat. Om parterna inte visar återhållsamhet kan det bli nödvändigt att införa en proportionalitetsregel.

Kristdemokraterna: Vi är positivt inställda till någon form av proportionalitetsprincip, så att sympatiåtgärder begränsas till samma sektor av arbetsmarknaden som den ursprungliga konflikten.

Socialdemokraterna: För oss är det självklart att stå upp för den svenska modellen med kollektivavtal. Den uppmuntrar en positiv utveckling på den svenska arbetsmarknaden och gynnar Sveriges konkurrenskraft.

Miljöpartiet: Vi föreslår inga förändringar. Den svenska modellen fungerar bra och i en internationell jämförelse har vi få konflikter i form av strejker och lockout.

Vänsterpartiet: Arbetsgivarnas makt är redan oproportionerlig. Svenskt Näringsliv brister i respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Lex Laval har redan inskränkt konflikt­rätten, och därför vill vi riva upp den.