Allianspartierna pratar gärna om arbetsrätten. Det är en svår balansakt eftersom deras utgångspunkt är att ge mer makt till direktörerna och mindre makt till de anställda. Mest högljudda är Centerpartiet, Kristdemokraterna som Folkpartiet. I vassen lurar Moderaterna.

Uppenbart är ambitionen att avveckla – inte utveckla arbetsrätten. Därför är arbetsrätten en mycket viktig valfråga.

Det är ovanligt enkelt och billigt att säga upp personal i Sverige jämfört med andra länder i Europa. Uppsägningstiden enligt lag är 1–6 månader och det finns mycket stora möjligheter att visstidsanställa. En arbetsgivare i Sverige bestämmer själv hur många som ska vara anställda. Arbetsbrist är alltid saklig grund för uppsägning.

OECD har jämfört 31 länder och Sverige kommer på nionde plats. Med andra ord finns det fog för att kalla vår arbetsrätt liberal.

Att det är lätt att säga upp vid arbetsbrist underlättar den strukturomvandling som är nödvändig. Tillsammans med en aktiv arbetsmarknadspolitik gör det att vår arbetsmarknad lätt kan ställa om utifrån nya förutsättningar.

Ett paradargument från dem som vill arbetsrätten illa är att framhärda i tron att turordningsreglerna orsakar ungdomsarbetslöshet. Det är totalt fel. Sanningen är att turordningsreglerna inte spelar någon roll för ungdomsarbetslösheten.

Av de ungdomar (15–24 år) som är arbetslösa är det bara 1 av 40, det vill säga 2,5 procent, som har blivit av med jobbet efter en driftsinskränkning. Problemet är att i en lågkonjunktur när företagen inte anställer så drabbas ungdomarna, som ska ut på arbetsmarknaden, värst när det inte finns några arbeten att söka.

Sverige har en rörlig arbetsmarknad där ungefär 25 procent av alla anställda byter arbete under ett år. Att turordningsreglerna skulle låsa människor inne i anställningar som de egentligen skulle vilja säga upp sig från är lika fantasifullt som osant. Det stora problemet är att det kan råda brist på nya jobb att gå vidare till.

Andelen unga med tidsbegränsade anställningar har ökat kraftigt de senaste 20 åren. I dag har varannan ungdom en tidsbegränsad anställning. Las har blivit så svag att arbetsgivare obehindrat kan anställa ungdomar på visstidsanställningar. Samtidigt som ångerveckan på arbetskraft blivit upp till fem år lång, har ungdomarna blivit arbetsgivarnas konjunkturregulatorer.

Unga människor tas in i goda tider och sparkas ut i bistra tider. Därför ska las inte skrotas. Stärk i stället las så att ungdomar får en fastare anknytning till arbetsmarknaden.

På så sätt får ungdomar lättare en tillsvidareanställning. Tryggare anställningsformer för ungdomar bidrar till ökad efterfrågan i ekonomin. För att ytterligare stärka ungdomars plats på arbetsmarknaden måste antalet tidsbegränsade anställningar begränsas.

Det är svårt att bringa klarhet i vad de fyra borgerliga partierna vill göra med arbetsrätten. Något gemensamt förslag finns inte men respektive partis förslag är en lika dyster läsning som den senaste svenska vintern var mörk och kall.

Före regeringsskiftet lade den socialdemokratiska regeringen fram ett förslag som minskade möjligheten att anställa på begränsad tid.

Den borgerliga regeringen tog förslaget men strök bort det som var positivt för löntagarna. Sedan genomförde de alla delar som var till fördel för arbetsgivarna. På så sätt förlängdes tiden för visstidsanställning kraftigt.

Därmed finns det i praktiken inte några hinder för att arbetsgivare använder sig av tidsbegränsade anställningar utan att ha några sakliga skäl.

Lägg därtill att Moderaterna föreslår en förlängd provanställning från 6 till 12 månader. Det betyder att det blir svårare att få fast anställning.

Notera också att Moderaterna redan hart försämrat anställningstryggheten genom att förlänga tiden som arbetsgivare kan ha personal anställd på allmän visstidsanställning.

Borgerligheten blundar, förvränger och pratar i nattmössan.

Det kan låta modernt att kräva individuella lösningar och flexibilitet, driva krav om avreglering och vilja ta bort arbetsrättslagstiftningen, men det är rena stenåldern.

De krav på förändringar som de borgerliga partierna drivit och driver innebär genomgående att arbetsgivarnas ställning stärks på de anställdas bekostnad, framför allt när det gäller ungdomar och kvinnor.

De borgerliga partierna har, var för sig, presenterat förslag som försämrar tryggheten för anställda. Eftersom det inte finns något samlat arbetsrättsförslag från alliansen går det bara att spekulera om hur en borgerlig helhetslösning skulle se ut. Är det någon som gissar på arbetarvänligt? Knappast!

Per Bardh
LO:s avtalssekreterare

Thomas Bodström
F d justitieminister (S)