I Sverige är det frostigt och i Finland ostadigt. Danmark och Island kan däremot skryta med ett gott klimat och för norrmännen är det sisådär. Det handlar om temperaturen mellan fack och arbetsgivare.

Skillnaderna är stora mellan hur fack och arbetsgivare samarbetar i de nordiska länderna. Bäst är relationen i Island och Danmark.

I Island vill till och med arbetsgivarnas organisation SA att facket ska få återta skötseln av a-kassan, som förstatligades i mitten av 1990-talet.

– Det kan låta konstigt men det är den socialdemokratiska regeringen som inte vill att vi ska få tillbaka a-kassan, säger Gylfi Arnbjörnsson, som är ordförande för den stora isländska fackliga centralorganisationen ASI.

I Danmark är också kontakten mellan fack och arbetsgivare god.

– Vi har ett gott och professionellt förhållande, säger Leo Lübeck Hansen på danska LO.

I veckan kom också ny konfliktstatistik för årets första kvartal. Siffrorna visar att det var 20 år sedan strejker och blockader var så få som i år. Det är anmärkningsvärt särkskilt med tanke på att det var en stor avtalsrörelse under våren i Danmark. Visserligen har den ekonomiska krisen bidragit till att kyla ned konflikterna men statistiken ses ändå som ett kvitto på att relationerna mellan LO och Dansk Arbetsgivarförening blivit mindre konfliktbetonade.

Det är en stor skillnad mot Sverige.

– Minst sagt frostig, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh då han beskriver läget mellan fack och arbetsgivare i Sverige.

– Juristernas tolkningar har blivit allt mer avgörande, fortsätter han.

Sedan flera år tillbaka har arbetsgivarna förstärkt sin juridiska kompetens. Resultatet har, enligt Per Bardh, blivit att arbetsmarknadsfrågor allt oftare hamnat i domstolen snarare än på förhandlingsborden.

– De konfrontativa krafterna i Svenskt Näringsliv har fått större utrymme.

Det land i Norden där relationerna vacklar mest är Finland.

För två år sedan deklarerade de finska arbetsgivarna att de inte ville sluta centrala uppgörelser med facket och staten om löneutvecklingen. Därmed rycktes mattan undan för de system som varit viktigt för lönesättningen i Finland under många år.

Och än så länge finns inget nytt system.

Den finska centralorganisationen FFC betecknar inte arbetsgivarna som särskilt aggressiva men anser att deras vägran att sluta centrala uppgörelser är ideologisk grundad – och att den har försämrat Finlands möjligheter att ta sig ur den ekonomiska krisen.

I Norge kan kontakten mellan fack och arbetsgivare betecknas som sisådär. Under vårens avtalsrörelse bröt det ut en hel del konflikter, bland annat inom byggsektorn och offentlig sektor. De norska arbetsgivarna har också domstolsvägen försökt att införa ett system för att betala lägre löner till utländsk arbetskraft.

Samtidigt anser norska LO att arbetsgivarorganisationen NHO stödjer den nordiska förhandlingsmodellen. Fackets bedömning är också att det faktum att landet styrs av en rödgrön regering har inneburit att arbetsgivarna inte har drivit på för att göra några stora förändringar på arbetsmarknaden.