”Invandring ökar utbudet av arbetskraft och pressar ned lönerna.” Så kan det låta när invandringens effekter på arbetsmarknaden diskuteras.

I valrörelsen syns tankegången hos Sverigedemokraterna. På hemsidan hävdar partiet att arbetskraftsinvandring och ”den enorma flykting- och anhöriginvandringen” har skapat överskott på tillgänglig arbetskraft som ”utgör ett allvarligt hot mot svenska löntagares intressen och på sikt leder till lönedumpning”.

Resonemanget har en förförisk enkelhet. Om utbudet ökar så måste ju priset – i detta fall lönerna – sjunka.

Men verkligheten är inte så enkel. Den nya arbetskraften måste ju också handla, och skapar därigenom ökad efterfrågan och nya arbetstillfällen. Ökad invandring har i grunden samma effekt på lönerna som ökat barnafödande. Och när hördes någon hävda att den svenska babyboomen utgör ett hot mot reallönerna?

Så på en punkt är ekonomkåren enig: Ökad invandring har inga negativa följder på det genomsnittliga löneläget.

En del ekonomer hävdar däremot att invandring har fördelningseffekter. Argumentet ser ut så här: Invandrarnas närvaro leder främst till ökad konkurrens om jobb med låga utbildningskrav. Något som pressar lönerna på dessa områden, medan högutbildade gynnas av lägre priser.

En färsk studie från Institutet för framtidsstudier skjuter dock hål på tesen. Forskarna undersöker den svenska invandringens effekter på löneutvecklingen i olika inkomstlägen och utbildningsnivåer. Resultaten visar på små positiva effekter för samtliga infödda grupper.

I viss kontrast till de svenska rönen står USA:s erfarenheter av ökad invandring sedan 1970-talet. En invandring som överlag har lett till förbättrad löneutveckling för den inhemska befolkningen, men med ett undantag. För personer utan gymnasieutbildning har den försämrats. Något som har fått forskarna att påtala svårigheten att särskilja effekter av olika typer av invandring.

Många av USA:s nyanlända är papperslösa och gästarbetare. Grupper som har en utsatt ställning gentemot arbetsgivarna. Att inflöde av lättexploaterad arbetskraft öppnar för lönedumpning förvånar knappast någon.

Med det i bakhuvudet är det aningen ironiskt att Sverigedemokraterna i sin skuggbudget skriver att ”i en eventuell framtida situation av allmän och långvarig brist på arbetskraft kan partiet tänka sig införandet av ett gästarbetarsystem baserat på tillfälliga arbetstillstånd”.

Det tycks vara lätt att glömma att lönedumpning hänger mer på löntagarnas förhandlingsposition än deras födelseland.