Om man skulle bedöma en politiker utifrån viljan att åstadkomma något skulle miljöpartisten Karin Svensson-Smith ligga bra till. Hon koncentrerar sig på klimatfrågan och hittar lösningar som definitivt kommer att minska utsläppen av koldioxid i Sverige.

Frågan är däremot om hennes förslag minskar de globala utsläppen.

Det finns ett begrepp som är centralt i klimatpolitiken, nämligen koldioxidläckage. Det innebär att vi vidtar så hårda åtgärder mot inhemsk industri att produktionen minskar eller läggs ned i Sverige, för att öka i länder med lägre krav på utsläpp av koldioxid. Detta är en avvägning som måste göras när man föreslår ökade bördor för svensk industri.

Sådana här avvägningar finns inte i Karin Svensson-Smiths värld, utan hon diskuterar enbart hur vi kan hitta nya vägar att minska utsläppen. Med tillräckligt stora bördor får vi definitivt lägre utsläpp, inte bara genom nya bränslen och andra transportsätt, utan också genom att företagen lägger ned och produktionen flyttar till exempelvis Ryssland.

En kilometerskatt kommer definitivt att drabba skogsindustrin hårt. Av all produktion av massa och papper exporteras över 80 procent, i huvudsak till den europeiska marknaden. Vi har stora leveranser till fabrikerna av råvara och ut i form av färdiga produkter. Ofta med lastbil in till fabrikerna och därifrån ut till marknaden på bil, båt och järnväg, ofta i kombination.

På något sätt inser Karin Svensson-Smith att det kan bli negativt för den regionala sysselsättningen med kilometerskatt och hävdar att det är möjligt att differentiera kilometerskatten regionalt.

Enligt min åsikt strider det mot EU:s konkurrensregler. En annan fråga är hur man avskiljer regionerna. Ska kilometerskatten vara lägre i Norrland än i Värmland eller Småland?

Problemet för de anställda i skogsindustrin är att Karin Svensson-Smiths sammantagna politik på klimatområdet leder till högre transportkostnader, högre elpriser och högre priser på massaved genom subventionerna till energiproduktion baserad på biobränsle. Med en sådan politik är det stor risk att framtida investeringar och produktion av massa och papper kommer att ske i länder med lägre krav på utsläpp av koldioxid. Den globala miljön förlorar och Pappers medlemmar riskerar att förlora sina jobb.

Christer Larsson
Förbundsekonom Pappers