Om vi jämför tillståndet inom länder finner vi ett starkt samband mellan hälsa och var på inkomstskalan man befinner sig.

Detta har utvecklats i boken Statussyndromet (2004), även den skriven av en brittisk epidemiolog, Michael Marmot. En central tes hos Marmot är att hälsan hos fattiga människor förbättras med ökad inkomst, men att hälsan för den som redan har tillräckligt med pengar inte avgörs av absoluta materiella förbättringar utan av hur mycket man har i jämförelse med andra medborgare i samhället.

Marmot använder uttrycket social gradient. Ju större materiell ojämlikhet, desto brantare social gradient, det vill säga skillnader i hälsa.

I ett land som Sverige har alla en tillräcklig materiell standard för att klara livhanken, men ekonomiska klyftor skapar en ojämlikhet i status. Människan är en social varelse.

Hon jämför sina möjligheter med andra medborgare i samhället.

Den som inte har samma möjligheter och inte samma status blir utestängd och stressad. Det leder i sin tur till sämre hälsa och kortare medellivslängd.

Det är inte bara de sämst ställda som har sämre hälsa än övriga befolkningen. Även de med medelinkomster har sämre hälsa än de med högst inkomster.

Skillnaderna är synnerligen konkreta. Det är mer än fem års skillnad i medellivslängd mellan männen i Danderyd och männen i Arjeplog.

Mats Wingborg