REPORTAGE. ”Du som hatar dans. Du som dansar i hemlighet. Du som dansat men slutat. Du som älskar dans. Du som tänker att du inte kan dansa.”

Så stod det i annonsen när koreografen Malin Hellkvist Sellén lockade vanliga människor till de workshops hon ordnade i Stockholm i höstas.

"Jag letade vanliga människor”
Folk kom åkande långväga ifrån för att få vara med, för Malin Hellkvist Sellén räknas som en av de mest intressanta koreograferna nu. Deltagare till fem workshops valdes ut och vid ytterligare ett tillfälle var det bara att dyka upp.

En god vän i teatervärlden övertalade mig. Hur gick det till? Obegripligt. Med självövervinnelse och nyfikenhet bröt jag tydligen ner mitt motstånd.

– Du är fett grym, sa min 20-årige son efteråt, inte utan beundran. Själv skulle han aldrig gått dit. Aldrig.

Jo, jag har dansat en hel del, men aldrig uppträtt. För baktanken var att välja ut några deltagare till föreställningen Inom rimliga gränser med premiär i Göteborg 28 april.

– Jag letade vanliga människor. Dansvärlden är sluten, homogen och dansare är ganska likadana. Hittills har jag bara jobbat med proffs och nu ville jag få något mer att hända, Folk mellan 18 och 74 år kom. Olika typer med skiftande bakgrund, säger Malin Hellkvist Sellén.

Allas kroppar och uttryck duger
Av de 150 som deltog kallades tolv till en extra workshop och av dessa repeterar nu fyra utvalda tillsammans med två professionella dansare i en gymnastiklokal i det kolsvarta Designens hus vid Telefonplan.

Hos många människor finns en misstro mot dans. Dans har med överklassmaner och finkultur att göra. Balett är formbundet och tjusigt. Så kan det låta.

– Men kan vem som helst dansa?

– Ja, svarar hon. Allas kroppar och uttryck duger. Helst hade jag velat ha med alla 150. Bara ekonomin sätter stopp. 

Hon förflyttar gränser för hur vi ser på identitet och kroppars uttryck.

Hon skapar dans i ett gränsland mellan fin- och fulkultur.

 
  Repetitionsbild. Foto: INGELA BENDT
   

Maria, Mattias, Ilja, Gunnar

Men vem äger rätt att kalla sig dansare?

– Jag kallar mig dansare nu, säger Maria, som sitter i rullstol. Hon är skådespelare och en av de fyra utvalda. Hon har alltid fått höra allt hon inte kan göra.

De andra utvalda är Mattias som är ingenjör, han höll på med aerobics och ville pröva något nytt. Det är Ilja som studerar konst och som känt sig långt från sin kropp, men nu är hon mer och mer på väg in i den. Så är det scenografen Gunnar med ryggont, han fick ett mail som tipsade om dansworkshopen.

– Det här är så fruktansvärt roligt, säger han. 

En lekfull metod
Rebecka och Ludde är professionella dansare och menar att gruppen är ovanlig: konstellationen, lyhördheten och koncentrationen är så bra.

När jag kommer på besök arbetar gruppdeltagarna två och två med en rörelse som inte går att göra själv. Man måste hjälpas åt. Sedan ska paren förflytta sig i rummet.

Malin har en lekfull metod. Hon ger deltagarna en ide om en rörelse som sedan ska utföras.

Efteråt frågar hon:

– Hur många av de rörelser ni gjort idag kommer ni ihåg? Har ni några favoriter? Kan ni komma ihåg rörelsen i förhållande till person?

– Det färgar av sig hur man känner sig när man hittar på rörelsen, säger någon.

Tänk kälke, tänk vass, tänk rot
Ja, hur minns man? Rörelserna måste utforskas, göras om.

I den workshop jag var med om fick vi uppdraget att välja ut tre av våra kroppsdelar och tänka på något, det första som kom i huvudet.

Vid mitt vänstra knä tänkte jag på kälke.

Vid höger höft tänkte jag på vass.

Vid vänster armbåge tänkte jag på en rot.

Sedan fick vi välja tre olika platser i rummet och utföra en rörelse på varje ställe. På en fjärde plats gjorde vi alla rörelser på en gång. Då blev det en dansrörelse.

– Dansa som om det var er stil! Och att den är bäst! Närma er varandra, dansa mot någon annan med er stil!! sa Malin.

Och till slut en föreställning…
Sådär höll vi på en hel eftermiddag. Gruppen håller på i ett par månader. Att härma någon annans dansstil är ett bra sätt att utforska rörelser, tycker Malin Hellkvist Sellén.

Ur allt detta blir det till sist en koreografi och en färdig föreställning.

Fotnot: Föreställningen har premiär på Pustervik i Göteborg den 28 april

 

Se även: Malin Hellkvist Selléns hemsida. 

Ingela Bendt
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn