Illustration: EMMA VIRKE
 

Jämställdhetstankar måste genomsyra allt arbete. IF Metall har klubbat sex jämställdhetsmål och 39 steg för att uppnå målen. Men tider av kris sätter beslutet på prov.

 

– Jämställdhetsperspektiv ska finnas i allas dagliga arbete, säger förtroendevalda Marita Gustafsson i Västra Skaraborg, en av det tiotal jämställdhetsansvariga på IF Metalls avdelningar som LO-Tidningen talat med.

Förbundets styrelse godkände i höstas sex mål för jämställdhet och 39 steg för hur dessa skulle uppnås. Rapporten skulle också utgöra en plattform inför avtalsrörelsen.

Den har varit ett stort stöd, anser många av de jämställdhetsansvariga.

– Den är tämligen omfattande och berör många delar. Det är bra, jämställdhet är inte en isolerad företeelse, säger Ulla Brännström på avdelningen Norra Västerbotten, som är ”väldigt glad för” att förbundsordförande Stefan Löfven har lett arbetet.

Det visar att förbundet tar frågan på allvar, anser hon.

I rapporten slås bland annat fast att alla avdelningar ska tydliggöra var ansvaret för jämställdhet ligger.

Men när LO-Tidningen ringer runt uppstår ofta viss förvirring:

– Jaha, vi tar …

Och den som växeln kopplar till svarar:

– Nej, det är inte jag.

Eller:

– Det står på papperet att det är jag.

Ekonomiskt tvång
Som Goran Lundin. Han fick ansvaret trots att han var ny och bara ersättare i avdelningsstyrelsen för Norra Östergötland. Det kan man diskutera hur bra det var, säger han. Uppdraget blev väl över, funderar han. Men han har drivit jämställdhetsfrågor på sitt eget företag, och såg fram emot att ta tag i uppgiften seriöst. Han hade förväntat sig att någon från avdelningen skulle ta kontakt med honom och erbjuda utbildning. Men inget hände. Om han blir tillfrågad för ytterligare en tid måste han nog ärligt talat tacka nej, säger han.

På en del avdelningar har ekonomin tvingat fram förändringar.

– Egentligen så stämmer det inte, säger Ulla Brännström på Norra Västerbotten om att växlen uppgivit henne som jämställdhetsansvarig.

Under en kort period hade hon ansvaret, knappt två år. Nu har styrelsen i sin helhet tagit över ansvaret.

– Vi är tvungna att spara en massa pengar, säger hon.

Ibland finns ingen jämställdhetsansvarig alls:

– Nej, vi har ingen, säger ombudsman Olof Långberg, på Västra Dalarna.

Utbildar i Ungern
Avdelningen jobbar inte med de 39 stegen. Förtroendevalda Sven Wahlmark hoppade av uppdraget vid förra årsmötet eftersom uppdraget inte ”hade full status”.

I 15 år hade Sven Wahlmark jobbat aktivt med jämställdhet. Han halkade in på ett bananskal men tyckte att det var intressant. Han utbildade sig själv mer och mer och fortsatte med att utbilda medlemmar i Dalarna. Två gånger har han åkt till Ungern för att utbilda metallare där i jämställdhet.

– Vi pratade om allt, som att karlarna inte skulle gå på flickorna.

Det förekom att män satt bakom skrivbord och kallade in kvinnorna, krävde att de skulle ha sex.

Andra gången, år 2000, hade mycket förbättrats.

– Det är roligt att man gjort något, säger han.

Det viktigaste, säger han, är att fortsätta med allt jämställdhetsarbete.

– Män ska inte styra så mycket, det är bättre om kvinnor tar över, de har en lite mer human syn på saker.

Men själv har han bytt bort uppdraget, även om jämställdheten ”alltid kommer att vara med”.

– Jag tyckte inte att jag fick någon respons av de manliga kollegerna på IF Metall.

Nu har han i stället ansvar för studier. Det har högre status.

– Man är väl lite karriärman. Det är väl det som styr en, säger han.

Viktiga frågor för IF Metalls jämställdhetsansvariga är att få fler kvinnor till branschen och till förtroendevalda. Liksom att kvinnor erbjuds – och förmås att ta för sig av – kompetensutveckling och kvalificerade arbetsuppgifter.

Många tycker dock att det går trögt. Ombudsmannen Stefan Olsson i Södertälje säger att ”jämställdhet är inte världens enklaste fråga att jobba med”.

– Ointresset är ganska stort bland både killar och tjejer på arbetsplatserna.

Trögt
Avdelningen i Södertälje är tillsammans med Norra Västerbotten bäst på att välja in kvinnor som förtroendevalda. Jämställdhetsarbetet tog fart i och med att förtroendevalda Andreas Markun fick ansvaret för tre år sedan.

– Han brinner för frågorna, säger Stefan Olsson.

Andreas Markun tycker själv att det går trögt, förutom just med representationen. Han satt med i referensgruppen för de 39 stegen, men är lite uppgiven inför de centrala avtalsförhandlingarna:

– Inget av det som vi sa som mål kommer med. Det blir fokus på några procents höjningar och att få till inhyrningen, gissar han.

Ekonomisk kris och varsel blir ett hinder för jämställdhetsarbetet. Där företag den senaste tiden satsat på att få in kvinnor, får de gå först vid neddragningar. Den bilden ger många: ”baksidan av lagen om anställningsskydd”.

Börjar på nytt
Marita Gustafsson är förtroendevald i Västra Skaraborg. Hon vet en del fabriker som satsat på kvinnor, som nu får gå, och tänker att man väl får börja på nytt efter kriserna och varslen:

– Gneta och gnata om lönekartläggningar, om valberedningar, sprida kunskap om att det är bra med mixade arbetsplatser, säger hon.

Bengt Forsling, ombudsman i Göteborg, ger ett tydligt exempel: Förra året varslades 6.500 av avdelningens 22.500 medlemmar. I och med det sjönk andelen kvinnliga medlemmar från 21 till 18 procent. Och andelen förtroendevalda kvinnor sjönk med nära fem procentenheter.

– Man fick sig en knäck, säger han.

När medlemmar försvinner så dräneras också klubbar och avdelningar på folk. Ombudsmännens tankar fokuseras på varsel och på att rädda jobb.

I kristider
Men om en jämställdhetssyn ska finnas med i allt dagligt arbete ska den också finnas med i kristider. Och det är möjligt, anser Bengt Forsling. Till exempel tipsade han företaget SKF och Arbetsförmedlingen om att söka ESF-pengar (från Europeiska socialfonden), vilket ledde till ett utbildningsprojekt för uppsagda kvinnor inom fordonsindustrin.

– Det är redan företag som är där och drar i dem. De blir stärkta i stället för sänkta i lågkonjunkturen, säger han.

Jämställdhetsuppdrag har rätt så hög status i förbundet, tycker han. Sedan IF Metall bildades 2006 har det varit ”bra snurr”. Alla lokalombudsmän har fått en dragning i de 39 stegen. Hans eget ansvar är för såväl studier och ungdomar som jämställdhet.

– Vi resonerade som så att om man ska ha någon som är ansvarig för jämställdhet, så är det lämpligt att man också är ansvarig för studier. Vi kan inte förändra värderingar på varje arbetsplats, men vi kan se till att perspektivet finns med i de flesta utbildningar.

Tidigare, när ansvaret låg på en förtroendevald, var det svårare att förändra.

Mycket att göra
Håkan Rudmark, på IF Metall Höglandet, säger att jämställdhet är en prioriterad fråga, inom både LO och förbundet. Det är ett lätt arbete att jobba med:

– Lätt för att det finns så mycket att göra, säger han.

Ulla Brännström, på IF Metall Norra Västerbotten, tycker allt att jämställdhetsarbete har fått lite legitimitet:

– Ingen vågar i alla fall säga: Varför ska vi syssla med sån här skit, säger hon.

Inför avtalsförhandlingarna, och LO:s satsning på jämställdhetspotter, tror hon ingenting. Säger bara: 

– Vad jag har sett hittills i hela mitt liv är att det har gått väldigt sakta. Sedan kan man alltid hålla tummarna.