SKOGSSTIGAR. För den som idag vill ta sig in till det inre av Borneo för att se orörd regnskog och kanske stöta på ett av jordens sista nomadfolk, penanerna, återstår ingen annan möjlighet än den illegala.

Hela vägen från kustens mangroveskogar in längs bergsryggarna är landskapet täckt av breda avverkningsvägar med militärposteringar.

Hundra miljoner år
De flesta floderna är bruna av föroreningar, överallt gigantiska hyggen.

Över den buckliga dalgången har vindarna fått fritt spelrum, skrapat bort allt, förutom ett tunt lager av sly och enstaka förvildade bananplantor.

Det mest skrämmande är ändå att regnskog, till skillnad från våra svenska skogar, inte går att återplantera.

På ett enda hektar kan det växa över trehundra olika träslag.

En artrikedom som utvecklats i lugn och ro i mer än hundra miljoner år!

Ett ekologiskt Gulag
De äldsta skogarna på planeten skövlas nu på några årtionden för att aldrig mer återuppstå i sin forna prakt.

Koldioxid frigörs i såna mängder av denna regnskogsförintelse att påverkan på atmosfären är större än de samlade utsläppen från hela jordens bil och flygtrafik.

Ett ekologiskt Gulag bortom nötta nationalparkers äventyrsturism, och beachhotellens vilda planteringar där inhyrd personal leker penaner i lustfyllt koreograferade kvällsdanser.

Läs också: Skogsstigar (1), Björn Cederberg om Singapore.
Läs också: Skogsstigar (3), Eva-Lotta Hultén om Mörkret.

Björn Cederberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören