BOKRECENSION. Mänsklighetens djupaste önskan är att slippa krigets gissel och att få njuta fredens välsignelser. Ändå pågår det ständigt krig i världen.

Hur är detta möjligt?

Virusforskning
Erik Blomberg, en av 1900-talets stora svenska poeter och samhällskritiker, ägnade ett helt liv åt att komma det som han kallade "krigets virus" på spåren.

Han hade som tjugoåring, sommaren 1914, på resa i Tyskland sett jättelika fredsdemonstrationer dra genom städerna.

Några månader sedan var världskriget ett faktum och stämningarna ombytta.

"Alla" var nu för krig och Blombergs livsuppgift därmed given: att undersöka vilka mekanismer det är som framkallar krig och att studera hur krigsanstiftarna bär sig åt för att vinna över den allmänna opinionen på sin sida.

Ej ödesbestämt
1936, tre år före andra världskriget, sammanfattade han i essän "Hur är kriget möjligt?" sina dittillsvarande rön.

Han skildrar där krigsindustrins, militärens, finanskapitalets, den politiska elitens och medievärldens förbindelser och visar hur denna symbiotiska hydra bär sig åt för att forma den allmänna opinionen och skapa acceptans för krig.

Det som berörde mig mest, när jag på sjuttiotalet läste Blomberg och skrev en bok om hans författarskap, var just hans vägran att betrakta kriget som mänsklighetens ständiga följeslagare, någonting biologiskt, ofrånkomligt och ödesbestämt.

Vår tids Blomberg
Jag vet inte varför jag kom att tänka på Erik Blomberg när jag häromdagen läste Pierre Gillys bok Bombdiplomati.

Jo för resten, det vet jag mycket väl.

Även om Gilly utgår från ett enskilt konkret exempel – Iran och det hot som USA anser att denna förmenta "skurkstat" utgör – så handlar hans bok på ett mer övergripande plan om just den frågeställning som Blomberg på sin tid brottades med.

Alltså, hur det går till när en krigstörstande stat skall få en hel värld att acceptera ett folkrättsvidrigt angreppskrig, hur man påverkar den allmänhet som – egentligen – inget annat vill än fred.

Motgift
Gillys uppfattning är att Iran förvisso inte är något demokratiskt idealsamhälle (långt därifrån!) men landet utgör för den skull inte något hot mot världsfreden.

Han har också intervjuat en rad (välinformerade) amerikanska akademiker och intellektuella, och som helhet utgör hans bok ett tankeväckande debattinlägg om den västliga krigs- och medvetandeindustrins arbetsmetoder.

Vi har ju ganska länge nu matats med nyheter om vilket förfärligt hot Iran utgör.

Vi har också förberetts mentalt på att det kan bli nödvändigt med ett krig för att undanröja detta hot.

Boken Bombdiplomati fungerar i det perspektivet som "motgift".

Att genomskåda
Om man läser den noggrant blir man bättre rustad att motstå krigspropagandan och att genomskåda massmediala lögner och halvsanningar, både i fallet Iran och andra krishärdar.

Pierre Gillys bok är, helt enkelt, ett bidrag till jakten på "krigets virus".

Och jag föreställer mig att Erik Blomberg gläds i sin himmel åt att det finns människor – även på 2000-talet – som tar upp hans fallna mantel och fortsätter kampen för fred.

Bok: Bombdiplomati. Konsten att skapa en fiende.
Författare: Pierre Gilly.
Förlag: Verbal.
 
Margareta Zetterström
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn