SKOGSSTIGAR. Den som reser till Borneo utgår ofta från Singapore.

Singapore är en rik självständig stadsstat där man arbetar hårt och där tunnelbanan är renare än svenska sjukhus, oppositionen oönskad, straffen hårda, (tusen Singaporedollar i böter för den som kastar ett papper på gatan). Ett kinesiskt Utopia, en mäktig förebild för fastlandskinas ledare.

Underjordisk identitet
Skyskraporna på förra årets dollar skyms redan av nya byggnader.

Här finns inget Eiffeltorn, inget stadshustorn, ingen London Bridge som sammanfattar staden.

Bara en rädsla att stanna upp.

Men nere i de underjordiska shoppingpalatsen försöker man skapa en identitet.

Dekaler och T-shirts prydda med piskor och den förklarande texten: Singapore. Förbudens, straffens och den obegränsade konsumtionens stad.

Den tjocka röken
Det är bara i den korta tropiska morgongryningen, när människorna i Singapore glömmer sina drömmar för att förbereda sig inför dagens arbete, som man för ett ögonblick skymtar det gamla rådhuset.

Vita marmorpelare som väntar på att uppslukas av diset från Borneos brinnande skogar hundra mil österut över havet.

Inte ens polisen i Singapore kan göra något åt de allt nyckfullare regnen, de självsvåldiga stormarna, den tjocka röken av brinnande trä som kommer varje år.

Taxichaufförerna som på 90-talet pratade pengar, skyskrapor och flickor, talar nu upprört om hur hela stadens klimat förändras på grund av regnskogsskövlingen på Borneo.
 

Läs också: Skogsstigar (2): Björn Cederberg om Borneo.

Läs också: Skogsstigar (3), Eva-Lotta Hultén om Mörkret.



Björn Cederberg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn