BOKRECENSION. För varje dag som går blir bilden allt mörkare. Av allt att döma står vi inför en kris lika djup som under mellankrigstiden. Precis som den gången behöver arbetarrörelsen finna en väg att på demokratisk grundval hålla samman hela befolkningen.

Rösträtten, yttrandefriheten och föreningsfriheten har kommit för att stanna. Men det är inte självklart hur dessa friheter utnyttjas den dag arbetslösheten stiger till tvåsiffriga procenttal och förmågan att betala skatter och avgifter inte räcker för att hålla uppe skyddsnäten.

Avgörande är förstås hur lång nedgången blir. Ett eller två år går kanske att överbrygga. Det som oroar är att den kan bli längre.

Olycksbådande profetior av det slaget riskerar att verka självuppfyllande. De flesta av oss väljer därför att inte tänka sådana tankar till slut. Vi nöjer oss med att överslätande dryfta hur förtroendeingivande partiledarna uppträder.

Människovärdet idag
Två personer som förtjänar allmän respekt, därför att de inte nöjer sig med den sortens ytlighet är Anders Nilsson och Örjan Nyström, författare till Reformismens möjligheter – åter till den bättre framtiden.

Oavsett ekonomiska och politiska konjunkturer håller de fast vid att den reformistiska arbetarrörelsen är en aldrig avstannande maktpolitisk bearbetning av demokratins problem.

Hur kan människovärdet hävdas inom ramen för en världsomspännande kapitalism, där vår enda möjlighet är att utnyttja rösträtten, yttrandefrihet och föreningsfriheten?

Denna lilla bok på 150 sidor innehåller mer av lödig samhällsanalys än hela bibliotek av akademiskt anspråksfull litteratur. Det beror på att författarna har blick för det centrala och arbetar i den stora traditionen från Ernst Wigforss.

Boken skrevs förra året medan krisen ännu bara kunde anas. Men det spelar mindre roll. Poängen är att författarna resonerar så grundläggande om just precis det som titeln utsäger.

Breda allianser
Vad bör vi mena med en ständigt omprövande reformism? Hur skapar vi en tillräckligt bred politisk allians i det slags samhällsstruktur, som världskapitalismens utveckling under de senaste trettio åren har skapat?

Bland allt det viktiga som står att läsa i denna bok nöjer jag mig med att nämna ett enda centralt påpekande. Det gäller synen på ”medelklassen”.

Spegelbilden är hur Per Schlingmann resonerar. För honom är det centrala att kunna aktivt motverka sammanhållningen mellan dem som har någotsånär säkra jobb – oavsett om de är arbetare eller tjänstemän – och alla vi andra som befinner oss i ”utanförskap”.

Knyta samman intressen
Om socialdemokratin främst bör närma sig ”medelklassen” eller dem som befinner sig i ”utanförskap” är en fel ställd fråga, understryker Anders Nilsson och Örjan Nyström. Genom att ställa problemet på det sättet går partiet Schlingmann till mötes och undergräver därigenom sin ställning som ett socialt sammanhållande och överbryggande parti.

”Socialdemokratins sociala bas har haft sin historiskt unika stabilitet och styrka i att partiet undvikit den sortens vägval – att man i sin politik förmått knyta samman medelklassens intressen med arbetarklassens.”

Bättre kan grundtesen inte formuleras. Under det närmaste året kommer välfärdspolitiken och arbetsrätten på bred front att attackeras. Högern kommer med krisen som förevändning vilja öka klyftorna. Kampanjen kommer att intensifieras i takt med att krisen fördjupas.

Bästa tänkbara utgångspunkt
Att en så bra socialdemokratisk bok har blivit skriven är mycket uppmuntrande. Här finns kraftfullt utförd bästa tänkbara samhällsanalys att ha som utgångspunkt för en djupgående diskussion av vad som nu väntar.

Bok: Reformismens möjligheter – åter till den bättre framtiden.
Författare: Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Förlag: Premiss.

Sverker Gustavsson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn