Hamnar vi i en situation där vi måste välja mellan samordningen inom industrin och samordningen i LO, så kommer vi att prioritera samordningen inom ramen för industriavtalet, slog IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman fast vid ett löneseminarium i veckan enligt Svenska Dagbladets citat.

I boken ”Löftet – löntagarna och makten på arbetets marknad” som i åtta år varit det viktigaste läromedlet i de fackliga grundkurserna ”Insikter” skrev Anna Holmgren och jag för snart tio år sedan om detta. Vi skrev då (sidan 203):

”Förändringar i den fackliga strukturen är inget underligt om det är så att grunderna för samverkan, värde- och intressegemenskaperna, verkligen har förändrats. Då ska nya strukturer växa och ersätta de gamla. Om det ligger i en grupps intresse att samverka med nya och andra grupper ska de naturligtvis göra detta.

Gör en seriös analys först

Men innan en så genomgripande förändring sker i den svenska arbetarrörelsen är det rimligt att ställa krav på en seriös analys om grunden för de gemensamma intressena mellan LO-förbundens medlemmar har förändrats!

De viktigaste områdena för att analysera en sådan förändring är hur de anställda bäst stärker möjligheterna till:

•Förhindra konkurrens mellan olika grupper av medlemmar med samma utbildningsbakgrund och med likartade arbetsuppgifter och arbetsplatser. Hur de tillsammans ska försvara löftet!

•En gemensam syn på fördelningen av det värde som arbetet skapar i en lönepolitik med utjämning och jämställdhet som mål. Hur de ska driva en solidarisk lönepolitik.

•En gemensam syn på den generella välfärden med en skattefinansierad verksamhet för de grundläggande medborgerliga behoven.

•En gemensam syn på kravet om lika villkor mellan könen där jämställda män och kvinnor är en central del av de fackliga målen och viktigt i det dagliga fackliga arbetet.

•En gemensam syn på behovet av fackligt politisk samverkan för att ha inflytande över lagstiftningen, i synnerhet regelverket på arbetsmarknaden, de fem värnen. Hur de ska få politiskt inflytande.”

Mitt svar är samma nu som då när vi för tio år sedan i boken skrev:

”Det finns inga undersökningar eller andra bevis för att det har skett stora förändringar i förutsättningarna för en bred och djup värde- och intressegemenskap mellan LO-förbundens medlemmar. Snarare har grunden för en klassbaserad intressegemenskap förstärkts under de senaste tio åren under de borgerliga attackerna mot arbetsmarknadens regler och mot välfärden.”

Debatt om den fackliga sammanhållningen behövs

Om syftet med Anders Tidermans uttalande på seminariet var att starta en diskussion om de grundläggande betingelserna för sammanhållningen inom fackföreningsrörelsen skulle ingen bli gladare än jag. Men det kanske bara blev lite fel i hastigheten, sånt som kan hända den bäste?

Ingemar Göransson
Utredare på LO
Skriv till debattredaktören