LO-tidningen publicerar här slutsatserna i det manifest som antogs av nätvekret för ett socialt Europa (FSE) och som ligger till grund för den bok av Ingemar Lindberg som recenseras av Mats Wingborg i LO-tidningen 26/2007. Hela texten kan laddas ner som worddokument om man klickar här.

Del II: Viktiga slagfält

Vi måste bana en ny väg för social och ekonomisk utveckling i Europa och förankra den som ett alternativ i allmänhetens medvetande. Detta måste vi också göra för att försäkra oss om att det berättigade missnöjet hos stora delar av befolkningen i fråga om Europas utveckling inte utmynnar i högervridna populistiska åsikter och nationalistiskt tänkande.

En ny europeisk social modell är därför en viktig komponent. Målet måste vara att skapa ett hegemoniskt projekt i Europa som borde bli en övergripande idé för den europeiska vänstern. Det är inte fråga om att korrigera eller anpassa den nuvarande modellen utan det krävs en fullständig ekonomisk och politisk omorientering.

Denna nya sociala modell kännetecknas av att ett nytt ekonomiskt system införs, ett starkt socialt välfärdssystem bevaras, statens skyldigheter och ansvar stärks och nationella institutioner, EU institutioner och arbetsmarknadsrelationerna demokratiseras. I detta hänseende är det också viktigt att ompröva EU:s roll internationellt.

Detta innebär konkret följande:

1. En ny världsordning grundad på fred och solidaritet

Fred är fundamentet för all samhällsutveckling. Mycket ofta legitimeras krig och militära konfrontationer som politiska utvägar. Så får det inte vara. Ett socialt Europa måste kunna hitta politiska lösningar och ta fram politiska alternativ till militariseringen i Europa och världen. Europa måste visa att det är en drivkraft för samarbete och fred.

Målet är en ny världsordning grundad på fred och solidaritet. En viktig del i detta sammanhang är en migrationspolitik som är inriktad på integration.

2. Ny reglering av den globala ekonomin

Sociala rörelser över hela världen måste förena sina krafter för att sätta stopp för den nyliberala omstruktureringen av världsekonomin. Den illegitima G8-maktstrukturen bör slopas, och Internationella valutafondens, Världsbankens och WTO:s påtvingade avreglerings- och privatiseringspolitik bör stoppas. Målet är en ny och rättvis världshandelsordning som innebär att det globala finansiella kapitalet avväpnas och att förhållandet mellan nord och syd omorganiseras. Införandet av en Tobinskatt och andra former av kapitalkontroll skulle kunna vara viktiga startpunkter i denna kamp.

3. Stoppa nyliberalismen – för en ny ekonomisk ordning

Vi behöver en ny ekonomisk politik som ett alternativ till den nyliberala logiken. Detta kräver en ny penning- och finanspolitisk ordning och en ny europeisk modell för infrastruktur och förnyelse. Under nästa etapp ligger tonvikten på att få till stånd en förändring av det politiska och ekonomiska mönstret och av sysselsättningsmönstret. Viktiga delar är att Europeiska centralbanken blir demokratiskt ansvarsskyldig, att stabilitetspakten slopas och ersätts med en samordnad och unionstäckande ekonomisk politik som kan bemöta kapitalets makt och främja en hållbar tillväxt, fler jobb och en omfördelning av välståndet från toppen till botten. Dessutom behövs en regional- och strukturpolitik som omfattar hela Europa, främst för att överbrygga regionala skillnader, inte bara utan även mellan ”gamla” och ”nya” länder och regioner.

4. Demokratisering av EU-institutionerna

Vi behöver nya principer för Europa som bygger på demokratiska beslut fattade av folken och parlamenten. En viktig del av dessa principer bör vara ett fullständigt erkännande av demokratiska rättigheter och arbetstagares rättigheter, en fredlig roll för Europa i världen, en vägran att använda krig som ett sätt att lösa internationella konflikter, fullvärdigt medborgarskap för invandrare, strävan att skapa ett socialt Europa som bygger på mänskliga behov och en miljömässig hållbarhet.

Ett projekt för en institutionell och kommunikativ demokratisering av EU är absolut nödvändigt. En institutionell demokratisering innebär uttryckligen att Europaparlamentets befogenheter och rättigheter utökas och olika direktdemokratiska inslag utvidgas och stärks (t.ex. möjligheten att begära en folkomröstning). En kommunikativ demokratisering innebär särskilt att man politiskt gör den europeiska allmänheten till en instans för kontroll av politiken, såsom en del av det civila samhället, och för politiska impulser till det politiska och institutionella systemet. Utvecklandet av en europeisk identitet som grundar sig på mänskliga värden, demokrati och social sammanhållning bör främjas.

5. Omfördelning av välståndet genom ett allmänt system för socialt skydd

En startpunkt är att ändra inriktningen på strategin för social integration från en konkurrensorienterad till en socialt och solidariskt inriktad målsättning. Det sociala välfärdssystemet, som bygger på offentligt ägda och utförda tjänster, måste försvaras och hela tiden utvecklas enligt kriterierna för universalitet och därmed trygga levnadsstandarden och innefatta individuella behov på grundval av högre standarder. Grundvillkoren är miniminivåer för ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och ålderspension och också en europeisk minimilön. De pågående attackerna på de offentliga pensionssystemen måste stoppas.

6. Högkvalitativa offentliga tjänster skall vara tillgängliga för alla

Gemensamma offentliga varor och tjänster är viktiga sociala faktorer därför att de är väsentliga redskap för att främja den sociala och territoriella solidariteten, omfördelningen av det sociala välståndet, ett hållbart samhälle och utövandet av de medborgerliga rättigheterna. De offentliga tjänsterna har dock sedan länge angripits på alla nivåer med målsättningen att omvandla dem till ekonomiska tillgångar och varor som måste lyda marknadslagarna. EU:s nuvarande nyliberala politik måste därför förkastas. Det innebär att bekämpa principerna i WTO:s GATS-avtal, tjänstedirektivet och alla framtida direktiv som ytterligare liberaliserar och privatiserar offentliga tjänster.

7. St&aum
l;rkande av fackföreningars och arbetstagares rättigheter

Arbetarnas inflytande, fackföreningars och arbetstagares rättigheter har blivit hårt angripna de senaste dryga tjugo åren i Europa. Därför måste vi återta initiativet för att stärka kollektiva förhandlingspositioner och ändra på styrkebalansen för att begränsa kapitalets och arbetsgivarnas makt och öka den demokratiska kontrollen av ekonomin och fackföreningarnas makt vid företag och på nationell och europeisk nivå.

8. Kortare arbetstid

Den grundläggande omorienteringen i den ekonomiska politiken måste åtföljas av en omfattande och allmän minskning av arbetstiden. Målet att skapa fler jobb kan inte uppnås utan en arbetsomfördelning. Dessutom har denna minskning av arbetstiden en viktig social och kulturell betydelse.

9. Hållbar utveckling och miljöskydd

Den ekonomiska politiken står inför utmaningen att garantera social utveckling och ekologisk hållbarhet. Miljöhänsyn är ett grundläggande behov. Detta kräver en långsiktig politik som är inriktad på resurssparande. Vi behöver en ny energipolitik som bygger på framtagandet av nya energikällor och energisparande. Framtagandet av förnyelsebara energikällor är en viktig del av denna politik.

10. Jämställdhet mellan kvinnor och män

I den nya europeiska sociala modellen måste särskild uppmärksamhet ägnas åt integreringen av ett jämställdhetsperspektiv. Det kräver en omdefiniering av politiska värderingar. Ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i samtliga politikområden.

Politisk slutsats

Enskilda grupper eller rörelser kan inte lösa de uppgifter som beskrivs ovan. Därför måste vi intensifiera samarbetet inom hela vänstern, använda alla de resurser som krävs och bygga breda allianser för att underbygga det föreslagna projektet ytterligare.

I denna mening är vänsterns viktigaste delar de sociala rörelserna, den partipolitiska vänstern i de nationella parlamenten och EU-parlamentet och de nationella regeringarna, de kritiska intellektuella och fackföreningarna. Ett huvudmål för ESF måste i detta hänseende vara att väcka debatt inom fackföreningsrörelsen, uppmuntra byggande av allianser och att sätta igång gemensamma aktiviteter.

Vi måste också komma överens om vilka konkreta krav och förslag som vi först bör ta oss an för att komma närmare en ny europeisk social modell. Sådana krav måste bygga på befintliga mobiliseringar och grunda sig på konkreta analyser av den nuvarande situationen.

Skriv ett e-postbrev till kulturredaktören