/media/lotidningen/media/images/nyhetsbilder/vt2007/h_karlssonint1.jpg
På baksidan av huset matar Hans Karlsson hönsen. Där har han också byggt ett litet växthus med vinrankor under taket. Nästa projekt är att bygga en damm med rogivande porlande vatten. Foto: Therése Ny

Förre arbetslivsministern Hans Karlsson trivs hemma på Öland med sina fjärilar, höns och blommor. Men han är också frustrerad för att han inte har något sätt att slåss för arbetarrörelsens sak.

Efter valförlusten i höstas byggde han ett fjärilsrum och en carport. Han slutade också röka för att leva längre.

– Jag vill inte dö nu när jag har så här kul. Om jag dött som minister hade jag bara missat en interpellationsdebatt.

LO:s tidigare avtalssekreterare säger att han aldrig var riktigt ”komfortabel” i rollen som politiker. Det handlar om debatterna i
riksdagen. Han tycker de var tråkiga, han led och anser att han inte klarade dem tillräckligt bra. Däremot gillade han mycket att utveckla nya regler för arbetsmarknaden och att samarbeta med facken och arbetsgivarnas organisationer för att få dem att fungera.

Sedan valet bor han med sin fru Inger i ett hus i den lilla Dörby på östra Öland. De har haft huset i över 20 år, men under nästan hela den tiden har han helgpendlat till Öland.

Sorgmanteln är favorit
Hans Karlsson tar emot barfota och i kortbyxor. Han bjuder på kaffe, bullar och rabarberpaj i trädgården. Han visar delar av sin fjärilssamling – 40.000 exemplar har han torkat och satt på nålar. Sorgmanteln är hans favorit. Han berättar också att insektsmänniskor som regel lever länge. Det tror han beror på passionen för insekterna och en ständig vilja att upptäcka nytt.

När han slutade som minister bestämde han sig för att inte bestämma sig för något. Om något erbjudande dök upp skulle han kanske hoppa på det. Inget har dykt upp. Hans stora arbetsprojekt nu är att måla om grannen Lars Dahlgrens hus. Varje morgon klockan nio cyklar han iväg i sina målarkläder och med maten i en liten ryggsäck.

– Jag kan och jag orkar med målarjobbet. Det skulle jag kunna försörja mig på fram till pension om det skulle behövas.

Valförlusten kallar han oförlåtlig och bitter. Oförlåtlig för att socialdemokraterna hade alla förutsättningar att vinna valet. Bitter för att den borgerliga alliansen nu i högkonjunkturen kan skörda frukterna av den förra regeringens politik. Bland skälen till valutgången nämner han att socialdemokraterna drev en dålig valrörelse, borgarna fick övertag i arbetsfrågan och att många ville bli av med Göran Persson.

En blind fläck
Den förre ministern tycker att Göran Persson är odräglig. Han använde all sin makt, dominerade och släppte inte lättvindigt in de andra regeringsmedlemmarna i diskussionen. Det fanns inget utrymme för att tänka högt. På det viset har Göran Persson en blind fläck.

Hans Karlsson förklarar att de hårda orden är ömsint sagda. Samtidigt var den förre stats­ministern en bra teamledare. Han delade ut förtroende och litade blint på att alla gjorde sitt bästa. Dessutom var han mycket stödjande.

– Jag led av det förbannade fyraprocentsmålet hela mandatperioden. Vi skulle ha hållit fast vid det. Det var en taktisk miss.

Viktig skiljelinje
Misstaget var att regeringen trodde att jobben skulle komma år 2003 och därför drog ner på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Men jobben dröjde längre än regeringen trott och det förbrukade förtroendet för regeringens politik.

En viktig skiljelinje mot den nya regeringen ser han i synen på dem som inte är så produktiva. Socialdemokraterna står för att deras lön ska subventioneras upp till en normal nivå. De borgerliga vill se sänka löner så att arbetsgivarna ändå finner det mödan värt att anställa dem. Nuvarande regerings metod för detta är att sänka a-kassan, ändra arbetsmarknadspolitiken och göra
a-kassorna allmänna.

– För att nå sitt mål borde de också försämra arbetsrätten, men moderaterna har tänkt ordentligt. Det är för svårt nu på grund av att facken är så starka. Men nästa mandatperiod kommer angreppen på arbetsrätten.

Letar nya intressen
Hans Karlsson följer avtals­rörelsen. Här ser han en fråga som han skulle kunna engagera sig i nu. Det handlar om att finna metoder för att nå full sysselsättning, prisstabilitet och minskade löneskillnader.

– Alla tre måste nås samtidigt annars fungerar det inte och det ska göras i goda konjunkturer.

I jämställdhetspotten och Handels avtal ser han en möjlighet. Om det fungerar i längden med högre påslag till Handels lågavlönade kvinnor går det att lösa det tredubbla problemet. Den förre avtalssekreteraren tycker inte LO förändrats nämnvärt utan tryggt lunkar på. Som minister hade han bara en invändning mot centralorganisationen. LO är för dålig på dagligt lobbyarbete. Saco och TCO sköter det betydligt bättre.

Krävs bråk
Med intresse följer Hans Karlsson också Elektrikerförbundets krav på makt och arbetsmiljöförbättringar. Han uppfattar det som att elektrikerna plöjer ny mark med många gånger begåvade lösningar. Ibland driver det lilla facket LO och Svenskt Näringsliv att ta sig an frågorna.

– Det är bra, men det går inte utan bråk. Det blir liv på arbets­givarna och det blir olustigt, men snälla fack åstadkommer inget för sina medlemmar.

FAKTA: Hans Karlsson
Ålder: Fyller 61 år.
Familj: Hustrun Inger, fem barn och 16 barnbarn.
Bor: I hus på östra Öland.
Karriär: Målare, ombudsman åt Målarförbundet, LO:s avtalssekreterare och arbetslivsminister (s).
Utbildning: Yrkesskola och två år på högskolan i Örebro.
Inkomst: 98.000 kr i månaden i ministerpension fram till oktober och därefter pension från LO på 35.000 till 40.000 fram till 65-årsdagen.
Fritidsintressen: Fjärilar, höns och blommor.
Semester: ”På Öland stannar man gärna hemma, men en dryg vecka varje år åker jag och min fru långt norrut eller långt söderut för att fånga fjärilar.”
Hjärtefråga: Finna en metod för full sysselsättning, prisstabilitet och minskade löneskillnader.